Immigration har blivit en central fråga i europeisk politik de senaste åren och korsar sig med debatter om allt från boende, lag och ordning, pensioner och sjukvårdssystem.
Omröstningsdata visar att väljare över hela kontinenten vill ha större invandringskontroller men inte är helt emot invandring och att många unga européer stöder anti-invandringspartier.
Härdningen av lspråk- och integrationstester har blivit allt vanligare, särskilt när de är knutna till tillslag mot medborgarrätt och uppehållskrav.
Mest europeiska länder kräva vissa kunskaper i det lokala språket för att få permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap. Andra inför sådan politik eller skärper upp den nivå som krävs.
2024 antog Frankrike en lag som kräver franska språktest för vissa typer av uppehållskort samt skärpning av den nivå som krävs för medborgarskap. Italien började kräva ett språktest när man ansökte om naturalisationer genom äktenskap från 2018.
År 2025 tillkännagav Norge ändringar av språkkraven för utlänningar som söker permanenta uppehållstillstånd, från A1-nivå till A2-nivå eller högre.
De Sveriges regering går för närvarande vidare med nya språkkrav för medborgarskap mitt i bredare och kontroversiella förändringar av medborgarskap.
Men när immigrationspolitiken och retoriken rör sig åt höger – Spaniens vänsterregering åt sidan – frågar Östhammars Nyheter: är europeiska språktest verkligen en fördelaktig integrationspolitik eller bara politisk ställning för inhemska väljare?
Att tala det lokala språket (eller åtminstone satsa på att lära sig det) är naturligtvis ett viktigt steg för att korrekt integreras i ett nytt land. Det gör det lättare att bosätta sig och umgås. Att anstränga sig för att lära kan ofta också göra dig kär hos lokalbefolkningen och tjänstemän som du behöver hjälp från när du etablerar dig utomlands.
Enligt en färsk rapport från Pew Research Centermånga européer känner att det är att tala det lokala språket som gör att någon ”verkligen” hör hemma i ett land.
I Europa har Ungern den största andelen svarande (74 procent) som säger att det är nyckeln till den nationella identiteten att tala det lokala språket.
Frankrike och Nederländerna följer efter med 64 procent. Grekland står på 63 procent, Tyskland på 62 och Polen på 60 procent.
I Italien och Storbritannien var andelen 58 procent och i Sverige 52, även om den nådde 83 procent för anhängare av det hårda högerpartiet Sverigedemokraterna.
Det är uppenbart att många i Europa vill ha invandringskontroller och ser språkkunskaper som viktiga för social integration.
Vad som dock är oklart är om skärpta språkkrav och bindning av dem till uppehållstillstånd eller medborgarrätt faktiskt leder till bättre social integration. Och om de inte gör det, varför gör regeringarna det?
Maarten Vink, chef för Global Citizenship Research vid European University Institute och meddirektör för Global Citizenship Observatory, säger till Östhammars Nyheter: ”Det finns en tydlig europeisk trend mot att införa språk- och kunskapskrav för medborgarskap. De flesta, om inte alla europeiska länder kräver nu formella språktest, och ofta även kunskapsprov.
”Det finns några mycket oroande exempel där länder har höjt språkkravet för medborgarskap till B2-nivå, som i Frankrike, som enligt min uppfattning verkligen är oöverkomliga. Danmark är fortfarande ett av de strängaste fallen, tillsammans med Österrike, som också planerar att göra B2 till standardkravet.”
Mer selektiva krav påverkar också ansökningarna, tillägger han.
”Det finns gott om bevis för att medborgarskapstester… har en stark selektiv effekt på antalet framgångsrika medborgarskapsansökningar. Bevisen pekar i en tydlig riktning: färre invandrare blir medborgare och de som gör det tar längre tid att komma dit.”
Trots att regeringar i länder som Sverige, Österrike och Frankrike hävdar att språkkunskaps- eller landkunskapstester är för att säkerställa bättre social integration, säger Vink annorlunda: ”Tester är inte menade att stärka integrationen och det finns inga bevis för att de gör det.”
Han konstaterar också att skärpta språk- och integrationskrav för medborgarskap och uppehållstillstånd inte är något nytt, trots det rådande politiska klimatet.
”Den här trenden är inte ny men går tillbaka minst tjugo år i Europa”, förklarar han. ”Den största skillnaden är att i länder som Sverige, som hittills inte hade några språk- eller landkunskapskrav, införs även dessa.”
Men det finns en tydlig politisk vinkel på dessa beslut, anser många.
I både Sverige och Portugal (där sökande nu måste bevisa kunskaper i portugisiskt språk, kultur, historia och konstitutionella rättigheter, Vink-anteckningar) han känner”dessa restriktiva krav har antagits med stöd av högerextrema partier”.
I den meningen, kan vi förstå allt mer krävande medborgarskapskrav som politiska budskap snarare än integrationspolitik?
”Dessa förändringar introduceras tydligt för att signalera till inhemsk publik att regeringar är hårda mot invandring”, säger Vink.
Med tanke på en framtid med få pro-migrationsregeringar kvar i Europa verkar det som om denna trend med skärpta medborgarskap och uppehållsregler skulle kunna fortsätta.
”Dessa krav kommer sannolikt att stanna”, tillägger Vink. ”Men huvuddiskussionen bör handla om frågan: om dessa test finns, vilka är rimliga nivåer av språk och kunskaper?”
”Vi vill naturligtvis att alla varaktigt invånare i ett land ska behärska det nationella språket fullt ut… Men det finns en tydlig avvägning. Att klara ett formellt prov är lättare för dem med hög utbildningsnivå, och mycket mer utmanande för dem med lägre utbildningsnivå. Det spelar också roll vid vilken ålder migranter kommer till ett land.”
”Så systemet bör utformas på ett sådant sätt att språkinlärning uppmuntras och underlättas, men med tillräcklig flexibilitet för olika förmågor. Politiker bör undvika en helhetssyn, särskilt när de sätter mycket höga nivåer, såsom B1- eller till och med B2-språkkrav”, tillägger han.
