Bokander började arbeta heltid med projektet den 1 november och tog ett års tjänstledigt från sin tjänst som biträdande professor vid Högskolan i Jönköping för att leda utvecklingen av de fyra proven som omfattar läsa, skriva, lyssna och tala.
Han säger till Östhammars Nyheter att medan hans akademiska bakgrund är inom andraspråksinlärning och testutveckling, är det första gången han har varit involverad i ett storskaligt testutvecklingsprojekt med hög insats (han har konstruerat två publicerade vokabulärtester för forskningsändamål).
”Min bakgrund är mer inom forskning, andraspråksinhämtningsforskning och testutveckling i det sammanhanget. Sverige har inte haft ett riktigt höginsatstest tidigare. Vi har inte en så djup testtradition här som det är i Storbritannien”, förklarar han.
Insatserna är mycket lägre för de nationella proven i svenska på grund- och gymnasienivå, och provet för SFI (Svenska för invandrare), menar han, eftersom betyg inte enbart beror på provresultat. Insatserna är också utan tvekan lägre för Tisus-testet – det andra provet som övervakas av Stockholms universitet, vilket kvalificerar de som klarar det att studera på universitetsnivå i svenska.
När Bokander startade hade teamet vid Stockholms universitet redan rekryterat och utbildat lite personal och börjat bygga upp organisationen som ska skapa och administrera testerna. De hade också analyserat andra länders liknande språktest, genomfört en behovsanalys och påbörjat en del inledande utarbetande av potentiella testobjekt.
Men 18 månader efter att Högskolerådet gett Stockholms universitet i uppdrag att utveckla provet har man ännu inte påbörjat arbetet med att ta fram egentliga frågor.
”Det finns en grupp testutvecklare som jag jobbar med, men när det gäller att utveckla testobjekt så börjar jag mer eller mindre från början”, säger Bokander.
I det schema som Stockholms universitet har publicerat ägnades årets första åtta månader i första hand åt att rekrytera och utbilda personal samt att rekrytera försökspersoner till pilotprovet.
Bokander och teamet ska i slutet av detta år definiera vad testerna ska mäta, utveckla och granska prototypfrågor, upprätta preliminära testspecifikationer och fortsätta rekrytera deltagare till pilotundersökningar.
”Den största utmaningen är att hitta tillräckligt många som är villiga att göra piloteringen, eftersom det tar mycket tid och du måste övertyga dem om att det är värdefullt för dem på något sätt”, säger Bokander. ”Vi pratar om hundratals eller kanske mer än tusen personer.”
Varför tar det så lång tid?
I oktober föreslog Högskolerådet att de första läs- och hörproven skulle skjutas fram till hösten 2029 och tal- och skrivproven till 2030, vilket innebär att Stockholms universitet kommer att ha tagit mer än fem år att utveckla provet sedan det fick sin ursprungliga beställning i maj 2025.
”De hade inte ett gäng människor som bara satt där och redo att börja utveckla det här testet. De var upptagna med sin undervisning och forskning, så att få den här ordern från regeringen var svårt”, säger Bokander om den långsamma starten.
Han hävdar också att när insatserna är så höga som i ett medborgarskapstest tar det helt enkelt tid att leverera ett test på lämplig kvalitetsnivå.
”Jag skulle kunna skriva ett snabbt språktest just nu och presentera det i morgon – men det skulle inte vara ett bra språktest”, säger han.
För att vara bra måste ett test vara tillförlitligt, vilket innebär att någon som gör det sannolikt skulle få ett liknande betyg om de tog det en annan dag, och det bör vara ”giltigt”, vilket innebär att det verkligen mäter språkkunskaperna hos dem som tar det utanför testmiljön, och det bör också uppfylla ett ”rättvist”-kriterium.
Enligt den ledande akademiska teorin på området, Michael Kanes validitetsramteorin, måste ett test mäta vad det utger sig för att mäta – i det här fallet att examinatorerna har A2-nivå i att skriva och tala, och B1-nivå i att läsa och lyssna – och även ha gynnsamma konsekvenser för intressenter, som inkluderar det breda samhället såväl som testdeltagarna.
Det enda sättet att säkerställa detta, menar Bokander, är att genomföra flera omgångar av pilottestning på ett representativt urval av testtagare, en process som oundvikligen tar tid.
Det är därför som Stockholms universitet tar fram två omgångar av pilottestning, den första mellan april och maj 2027 och den andra mellan april och maj 2028. Universitetet har avsatt ett helt år för att analysera resultatet av det första testet om lyssnande och läsning och ta fram nya frågor utifrån slutsatserna, samt att konstruera och börja testa att tala om nytt.
Den har sedan avsatt ytterligare fem månader efter det andra testet för att finjustera frågorna innan de första proven skulle vara klara i oktober 2028.
Även om fem år kan tyckas lång tid, säger Bokander, är det mer eller mindre i linje med tidslinjen för att utveckla ett komplett medborgarskapstestsystem som uppskattades av den ursprungliga svenska statliga utredningen om medborgarskapstest som avslutades 2021.
Varför tar det längre tid att ha ett digitalt test?
Anledningen till att det då kommer att ta mer än ett år från beräknat slutdatum för att faktiskt hålla proven, tillägger Bokander, hänger samman med Högskolerådets beslut att hålla de första proven digitalt.
”Vi diskuterade om det skulle vara möjligt att börja med ett papperstest och sedan gå över till ett digitaliserat test. Men litteraturen visar att det kan finnas vissa skillnader, att det i grund och botten skulle vara ett annat test, så om vi utvecklar ett pappersbaserat test nu så skulle vi fortfarande behöva utveckla ett nytt digitaliserat test, så vi rekommenderade att ha datoriserat test från början.”
Lyssningstestet skulle i alla fall kräva att ljudfiler spelas upp på testplatser, vilket är lättare att göra över en digital plattform.
Skulle det inte vara bättre att ha ett mindre giltigt test snabbare?
Den femåriga tidslinjen för att utveckla testet kommer att innebära att tusentals medborgarskapssökande får avslag, vilket skickar dem tillbaka till starten av Sveriges fyraåriga medborgarskapskö. Bokander medger att detta kan tyckas lika, om inte mer, orättvist som ett test som inte mäter upp till B1 språkkunskaper med tillräcklig tillförlitlighet.
Faktum är att den senaste akademiska teorin om testvaliditet behandlar effekten av den tid det tar att utveckla ett test som ett relevant problem.
”Men jag tycker att det borde diskuteras med politiker eller Migrationsverket snarare än med Stockholms universitet. Vår uppgift som uppdraget är att ta fram ett högkvalitativt test. Regeringen kunde ha köpt in ett färdigt test av oklar kvalitet från ett privat språktestföretag, men de avvisade det alternativet.”
”Som privatperson,” tillägger han, ”förstår jag perfekt de argumenten. Att vänta fem år låter löjligt. Men i mitt jobb som testutvecklare måste jag följa bästa praxis. Vi kan inte bara börja med ett slarvigt test, eftersom vi skulle avgöra vem som får medborgarskap baserat på svag och opålitlig data.”
