Sverigedemokraterna
Allt började när Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson den 6 november lade ner sitt krav på regeringsposter och meddelade att hans parti är villigt att tolerera Moderaternas partiledare Ulf Kristersson som statsminister.
”Jag tror att en borgerlig regering har bättre förutsättningar att hantera många av de viktiga reformer som vi har genomfört under dessa år”, sa Åkesson vid en presskonferens i sin hemstad Sölvesborg den 6 november. ”Det innebär att tolerera Ulf Kristersson genom att lägga ned sin röst i en statsministeromröstning. Och efter det låter vi den nominerade statsministern ta ansvar för sin regering.”
Detta, sade han, skulle tillåta hans parti att effektivt gå i opposition, där det skulle kunna förnya sig ideologiskt.
”Vi har tvingats till en utpräglad högerprofil vad gäller både ekonomisk politik, fördelningspolitik och välfärd. Och det är inte den långsiktiga profilen Sverigedemokraterna vill ha”, sa han. ”Det är inte Sverigedemokraterna helt enkelt. Därför kan en period i opposition, enligt min bedömning, ge oss möjligheten att hitta tillbaka till partiets sanna hållning som ett mittenparti som är kapabelt till bred samverkan och sätta Sverige och svenska medborgare i första rummet.”
REDAKTÖRENS VAL: Hur förändrar Sverigedemokraternas beslut att backa Kristersson som premiärminister?
Anti-invandringspartiet hade tidigare grävt i hälarna om regeringspositioner under de låsta koalitionsförhandlingarna och hävdat att det bara skulle stödja en ny premiärminister om dess medlemmar fick regeringsposter.
Åkesson sa att även om det kravet var rimligt, trodde hans parti inte på att hålla röda linjer som de andra partierna och därför skulle släppa dem mot bakgrund av det rådande dödläget i regeringen och det faktum att Sverigedemokraterna tappade röstandel i det senaste valet.
Han kritiserade båda blocken för att de hittills inte lyckats bilda regering, ens två månader efter valet, och hävdade att hans eget parti var öppet för att arbeta med vem som helst i Sveriges riksdag.
Åkesson sa att det nu är upp till Centerpartiets ledare att besluta om han vill gå med i en minoritetshögerregering, som skulle behöva röster från antingen Sverigedemokraterna eller vänsterblocket för att få igenom all lagstiftning.
”Är Elisabeth Thand Ringqvist beredd att sitta i en borgerlig minoritetsregering som kan förhandla brett i riksdagen, eller kommer hon stå fast på att Centerpartiet föredrar att istället samarbeta med islamistkramarna och antisemiterna i Vänsterpartiet?” sa han.
Centerpartiet
Centerpartiet öppnade upp för att stödja en regering ledd av Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och tolererad av de högerextrema Sverigedemokraterna, vilket försvagade deras röda linje.
Ledaren Elisabeth Thand Ringqvist utmanade vänstern och högern att presentera ett paket med de reformer de vill åstadkomma innan hennes parti gör sitt val.
”Nu är det dags för både Socialdemokraterna och Moderaterna att visa vilken politik de vill genomföra och hur de tänker föra den på plats”, sa hon vid en presskonferens den 6 november.
Hon hävdade att beslutet att förhandla med både Socialdemokraterna och Moderaterna hade tagits innan Åkessons besked.
BERÄTTA: Hur känner du för Sveriges regerings nagelbitare?
Hennes parti, fortsatte hon, skulle basera sitt beslut delvis på de ”konkreta reformer” som kandidaterna erbjöd, och bedöma dem på om de skulle skapa ”fler jobb, ökad tillväxt, bättre förutsättningar för företag, minskade klimatutsläpp, en stark landsbygdspolitik, och starkare välfärd över hela landet”. Immigration, Sverigedemokraternas nyckelfråga, var särskilt inte bland de sex politikområden som hon lyfte fram.
Genom att ge Socialdemokraterna och Moderaterna en deadline till den 13 november sa hon att hon letade efter ”en sammanhållen politisk agenda där Centerpartiets politik får betydande genomslag”.
För det andra sa Thand Ringqvist att hennes parti skulle bedöma statsministerkandidaterna efter hur de tänker genomföra sin politik, samt deras strategier för att undvika beroende av de politiska ytterligheterna: ”Vilka partier kommer ni att samarbeta med och hur kommer ni att begränsa partiernas inflytande i de politiska utkanterna?”
Centerpartiet i sig framstår som kraftigt splittrat. Det finns högersidan av partiet, som Thand Ringqvist verkar tillhöra, som enligt uppgift förespråkar för att utforska en regering bestående av Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, och vänstersidan, som föredrar ett centralt alternativ som leds av Socialdemokraterna och helt utan att vara beroende av den extrema högern.
Partiets finanspolitiska talesperson Martin Ådahl argumenterar, enligt tidningen Expressen, för det senare alternativet och påpekar att det utlovats till väljarna.
När Östhammars Nyheter, innan Sverigedemokraternas besked, frågade Ådahl om det finns en mekanism under vilken Centerpartiet kan släppa sitt motstånd mot att stödja en regering som är beroende av extremhögern, svarade han med sms: ”Det finns ingen sådan mekanism och det kommer inte att hända.”
socialdemokrater
Drygt 50 dagar efter valet fick Centerpartiets besked Socialdemokraterna till handling.
Vid en hastigt arrangerad pressträff sa Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson att en mittenkoalition bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet är den regering som har störst chans att vinna riksdagens godkännande. Hon sa att hon fortfarande skulle vilja ha ett nära samarbete med Vänsterpartiet, trots att hon skulle utesluta dem från regeringen.
”Jag hoppas att Vänsterpartiet tar sig tid att reflektera över detta, och vad som står på spel för människorna i vårt land”, citerar nyhetsbyrån TT Andersson.
Om Vänsterpartiet går med på att backa Anderssons föreslagna koalition från oppositionsbänkarna utan att ta regeringsposter, skulle den koalitionen ha 176 mandat mot 173 för högern.
– Med tanke på valresultatet vi har är detta rent matematiskt det enda sättet att säkra en regering som inte är helt utlämnad till Sverigedemokraternas nåd, sa Andersson.
Andersson skrev också på Instagram att Socialdemokraterna aldrig skulle samarbeta med en Moderatledd regering vid sidan av Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Om Centerpartiet skulle backa Kristersson som statsminister skulle det följaktligen vara att gå in i en regering helt beroende av Sverigedemokraterna, enligt Andersson.
”Det skulle vara det största politiska sveket i modern politisk historia”, sa hon.
Modererar
Tillförordnad statsminister Ulf Kristersson, som just nu har i uppdrag av riksdagens talman Andreas Norlén att förhandla om en framtida regering, menade att Sverigedemokraternas och Centerpartiets besked gjorde hans uppdrag ”lite mindre omöjligt”.
En minoritetskoalition som är beroende av partier i oppositionen för att få igenom dess lagar, som den regering han skulle hamna i leda om han lyckades vinna Centerpartiets stöd, var inget nytt för Sverige, tillade han, även om sådana regeringar ofta stod inför utmaningar.
”Man kan ha starka minoritetsregeringar som skickligt ser till att deras politik går ihop, men det kräver en touch av ödmjukhet. Det råder ingen tvekan om det.”
Moderata tungviktare kritiserade Anderssons besked att Socialdemokraterna skulle gå i ”full opposition” mot vilken mittenregering som helst som är beroende av Sverigedemokraternas stöd.
”Den här flippiga inställningen till skyldigheten att sätta Sveriges bästa i första rummet är oseriös och beklaglig. Det som återstår är rena maktambitioner, där hon kräver av andra vad hon inte är villig att erbjuda sig själv”, skriver finansmarknadsminister Niklas Wykman på Facebook.
Justitieminister Gunnar Strömmer vägde också in på Facebook: ”Detta kan inte förstås på annat sätt än att den nya samarbetsandan är villkorad av att Magdalena Andersson själv är statsminister. Det framstår inte som särskilt medborgarinriktat. Det ser inte ut som att det som är bäst för Sverige och vårt breda samhälle är i fokus, utan snarare deras eget partipolitiska intresse.”
Kristersson hade ursprungligen varit planerad att rapportera tillbaka till riksdagens talman den 10 november, men bad om mer tid, vilket beviljades.
Tidigare försvarsminister Mikael Odenberg sa dock till Östhammars Nyheter att han tror att utgången ligger i Centerpartiets händer och att deras val fortfarande är ”en mycket öppen fråga”.
”Problemet är att en Kristersson-fyrpartiregering blir en utsatt minoritetsregering, i praktiken beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Det är väldigt oklart om Centerpartiet verkligen kommer att vara redo att acceptera detta”, säger han.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiets ledning kritiserade både Centern och Socialdemokraterna – och insisterade på dess krav på regeringsplatser i en mittenregering.
Vice ledaren Ida Gabrielsson sa till TT att kravet grundar sig på ett beslut av en partikongress, så de kan inte backa.
”Det finns ett överväldigande stöd för det partikongressbeslutet, och alla har varit väl medvetna om det”, sa hon.
Hon kritiserade också Andersson för hennes besked att Socialdemokraterna vill utesluta Vänsterpartiet ur regeringen.
”Jag tycker inte att man bara ska stå på presskonferenser och diktera hur saker och ting utvecklas. Nu när samtalen hade börjat hade det varit bättre att hålla dem direkt med varandra”, sa hon.
Vänsterledaren Nooshi Dadgostar försökte påminna Centerpartiet om dess löfte till väljarna att inte stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
”Vi vädjar till Centerpartiet: sätt stopp för Sverigedemokraterna. Gå inte över”, säger hon till Aftonbladet.
Dadgostar hävdade att det skulle representera ett ”monumentalt svek” om Centerpartiet skulle byta sida. ”Ett svek som inte liknar något som setts i modern svensk historia”, sa hon.
”Centerpartiet har gjort det som ingen trodde var möjligt: öppnat dörren för Sverigedemokraterna.”
