Några dagar innan Nicholas Aylott, docent i politik vid Södertörns högskola, talar till Östhammars Nyheter meddelade Centerpartiet, som håller maktbalansen mellan höger- och vänsterblocket, att man valt ett ”totalpaket” från Socialdemokraterna. Magdalena Andersson hade i detta erbjudit centerledaren Elisabeth Thand-Ringqvist ett program med centrumpolitik tillsammans med ett löfte om att Vänsterpartiet skulle stödja denna regering utifrån.
Fångsten? Vänsterpartiet hade inte gått med på något sådant. Ett före detta kommunistiskt parti, det uppmanades i årtionden att stödja socialdemokratiska regeringar, och det känns som att det togs för givet. Nu vill man ha ministerposter mot att man röstar på en regering, och står fast.
”Jag tror att Centerpartiet verkligen spelar för mycket, väldigt höga insatser”, säger Aylott. ”Den har, tror jag medvetet, målat in sig själv i ett hörn.”
LYSSNA: ’Ett extra val i Sverige är nu ett rimligt scenario’
Centerpartiets dilemma beror på att de, förutom att vägra stödja en regering inklusive Vänsterpartiet, inte kommer att stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Detta andra villkor gör en pakt med Moderaternas Ulf Kristersson ännu mer komplicerad.
”Det kan visa sig vara att de här höga insatserna som Centerpartiet spelar för har varit ett förhandlings- eller strategiskt mästerslag och det blir precis som det vill när Vänsterpartiet backar. Men om Vänsterpartiet inte backar, skulle Centerpartiet sitta fast i det där hörnet som det har målats in i och utan någon uppenbar flyktväg.”
Centerpartiet började som ett bondeparti. När antalet bönder minskade, återuppfann det sig självt som ett liberalt parti, både ekonomiskt och socialt. Dess identitet har under de senaste åren alltmer blivit sammanflätad med dess motstånd mot Sverigedemokraterna; ändå har den upprätthållit ett program för liberal ekonomisk politik.
– Centerpartiet är mycket udda i den här kvartetten, säger Aylott.
Verkligen. När det gäller ekonomisk politik skiljer Centerpartiet sig från sina blivande allierade. Centerpartiet vill till exempel sänka inkomstskatten; de tre vänsterpartierna vill ha inkomstskattehöjningar, särskilt för höginkomsttagare. Även på sparandet vill vänsterpartierna höja skatterna, Centerpartiet är emot. De tre vänsterpartierna vill ha en bankskatt; det gör inte Centerpartiet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha miljardärsskatt, detta motsätter sig Centerpartiet. Centerpartiet vill sänka a-kassan, de andra tre vill höja dem.
Så hur fyrkantar du denna cirkel?
”’Med extrema svårigheter’ är det enkla svaret på den frågan”, säger Aylott. ”Jag tror att det skulle kunna göras om alla inblandade partier var beredda att kompromissa massivt om den politik de säger att de vill ha. Nu måste alla koalitioner kompromissa till viss del, men detta skulle innebära mycket stora kompromisser från alla inblandade partier.”
Så var slutar detta? Det här är inte klart, säger Aylott.
”Det Centerpartiet kan ha gjort, medvetet eller oavsiktligt, är att lämna över hela ansvaret för paketet till Socialdemokraterna. Och så om det paketet inte blir av ger det Centerpartiet något av en flyktväg. De kan säga, okej, antingen hoppar vi av till höger eller så tvättar vi händerna i hela situationen och överlåter det helt och hållet till vänstern att lösa problemet med Socialdemokraterna.
”Vi tvättar våra händer, vi går tillbaka. Skyll inte på oss.”
Ett misslyckande från Socialdemokraternas sida att få ihop en uppgörelse skulle vara ett stort slag mot det partiets trovärdighet, precis efter att det fick sitt sämsta valresultat på ett sekel.
”Den stora pitch som Socialdemokraterna gjorde var att det här är det naturliga regeringspartiet. Partiledaren Magdalena Andersson skulle vara en stark och stabil statsminister och ge Sverige det ledarskap det behöver.
”Om du och dina allierade partier under dessa omständigheter lyckas vinna en majoritet, men då hon faktiskt inte kan klappa ihop en hållbar majoritet, tror jag att det skulle vara ett ganska hårt slag mot det partiets trovärdighet. Och folk skulle naturligtvis börja undra, du vet, om partiet inte kan lyckas leda en sammanhållen koalition, eller en sammanslagning av partier under dessa omständigheter?”
Kommer det att komma så långt, eller kommer Socialdemokraterna att lyckas rycka, om inte en seger ur nederlagets käkar, så åtminstone en ansiktsräddande kompromiss ur förnedringens käkar? Och kanske vi har en ny regering till jul?
”Du ber mig att sticka ut nacken och faktiskt göra några konkreta förutsägelser, vilket statsvetare notoriskt är ovilliga att göra”, säger Aylott. ”Om jag var tvungen att lägga pengar på det, skulle jag gissa att vi inte kommer att ha en regering till jul. Jag tror att det kan sträcka sig lite längre än så.”
Men, säger han, riksdagens talman Andreas Norlén som hade hand om processen med att välja ny regering är väldigt mån om att hålla tempot uppe, så vi får någon form av regeringskoalition tidigare.
Och vilka partier hamnar i detta?
”Tja, när det är så osäkert, jag tror att jag under åren tenderat att ha en sorts standardförutsägelse. Det är vad vi förmodligen kommer att sluta med om allt annat gradvis försvinner. Och det är, tror jag, en socialdemokratisk regering. Kanske med Vänsterpartiet inblandat, men troligen bara med att socialdemokraterna förlitar sig på andra partier”.
”Men det förutsätter att Vänsterpartiet är beredd att backa. Och än så länge ser vi få tecken på detta.”






