Processen är mycket formaliserad, där den svenska regeringens webbplats har ett avsnitt till höger om varje lag som visar var den finns på lagstiftningskedjan, eller ”lagstiftande kedja”, successionen av minst sex stadier varje lag går igenom tills den skickas vidare till parlamentet.
1. Idén
Det första steget i en ny lag i Sverige är förstås tanken. Ett förslag kan framföras av en minister i en tidning, på en presskonferens, i ett tal eller i ett partimanifest. Det kan ha diskuterats fram och tillbaka i decennier, men utan att några formella steg vidtagits.
Tills det går vidare till nästa steg betyder det inte så mycket.
2. Direktivet
Det första steget i den egentliga lagstiftningsprocessen i Sverige är direktivet, en order från regeringen, eller mer sällan riksdagen, om att ett förslag till lag eller ändring ska utredas och analyseras.
Det är när en idé går bortom prat och processen är i rörelse.
Direktivet sammanfattar vilket förslag eller vilken idé som behöver analyseras, listar de nyckelförslag som bör besvaras och anger ett datum då slutsatserna ska publiceras, normalt minst ett år framåt i tiden.
Ett direktiv kan ibland ges till Regeringskansliet, eller Regeringskanslieti vilket fall det utreds internt. Det är dock vanligare att regeringen utfärdar en sk kommittédirektiv, eller ”kommitténs direktiv”, som tillsätter en ad hoc-expertkommitté för att granska frågan.
Kommittén leds av en utredareeller ”utredare”, som normalt stöds av en eller flera sekreterare, och som kan utse, eller utses, experter hämtade från berörda myndigheter, från akademin eller från annat håll. De utredare är mycket ofta en högre domare, men kan vara en före detta politiker, högre tjänsteman eller någon annan med relevant kompetens.
3. Den utredning, eller förfrågan
Nästa steg är utredning, som inte exakt motsvarar något du kan hitta i länder som USA eller Storbritannien. På något sätt är det som en statlig utredning, eftersom den är halvoberoende från den verkställande makten och anlitar olika experter. Ja, när en utredning kallas in i, säg, regeringens hantering av Covid-19, den fungerar på nästan exakt samma sätt.
Men det kan också fungera som förberedelserna för en ”vitbok” i Storbritannien, eller ett lagförslag i USA, med skillnaden att förslagen snarare än att utarbetas av en politiker eller regeringsdepartement sammanställs av en expertkommitté som ges detaljerade instruktioner av regeringen.
När utredning börjar, får den stöd av en särskild avdelning i Regeringskansliet. Sedan 1922 har alla kommittéer och deras slutsatser samlats under en enda paraplyorganisation, Statens Offentliga Utredningar,Regeringens officiella utredningar”.
4. Den slutbetänkande, eller ”slutbetänkande” av utredningen
Kommittén kan publicera sina slutsatser i flera delar, i vilket fall varje avsnitt kallas en delbetänkandeeller delrapport, eller så kan den publicera dem alla på en gång som en slutbetänkandeeller ”slutrapport”.
Dessa detaljerade dokument omfattar hundratals, ibland nära tusen, sidor och innehåller detaljerade analyser av frågorna, bedömningen av utredare på var och en av de aktuella frågorna, och konkreta förslag till vilka lagändringar som bör göras.
Slutsatserna av utredningen kommer normalt att tillkännages vid en presskonferens som deltar i utredare och vederbörande minister.
5. Den försumlig eller ”konsultationsstadiet”.
Efter att rapporten har levererats är nästa steg i lagen försumlig, eller ”konsultationsstadiet”.. Redovisningen och dess förslag skickas på remiss till berörda statliga myndigheter eller organisationer, kommuner och andra intressenter, som kan lämna remissvar, eller ”svar”.
Det är den statliga avdelningen som ansvarar för den föreslagna lagen som får bestämma vilka organisationer eller individer som bjuds in att lämna svar, så ibland får organisationer som anser att de borde ha något att säga till om inte. Det är möjligt för dessa organisationer att skicka ett svar oinbjudet, men regeringen är inte skyldig att läsa dem eller ta till sig deras argument.
De svar som ges i remissvaren är faktiskt enbart rådgivande, vilket innebär att regeringen kan, och ofta gör, ignorera myndigheters och andra intressenters åsikter. Om svaren är extremt kritiska eller skapar oöverstigliga hinder, kan dock den föreslagna lagen överges i detta skede.
6. Lagförslaget (etapp ett)
Om regeringen beslutar sig för att gå vidare med lagen, utarbetar den sedan ett utkast till lagförslag. Räkningen skickas sedan till Lagrådet, eller Lagrådet.
7. Lagrådeteller Lagrådet
Lagrådet, eller Lagrådet, ansvarar för att analysera de juridiska aspekterna av en föreslagen regeringsproposition. Rådet kan ibland vara mycket kritiskt och informera regeringen om att lagen som föreslagits inte är verkställbar, strider mot grundlagen eller är för vagt utformad för att domstolarna ska kunna tolka.
8. Lagförslaget går till riksdagen (steg två)
När regeringen är redo skickar den förslaget till lagförslaget till riksdagen, där det ofta kommer att granskas av den eller de berörda parlamentsutskotten. De kan sedan lämna synpunkter på förslaget, som publiceras som utskottsbetänkande”riksdagsutskottets betänkande”. I detta skede kan regeringen ändra lagförslaget för att ta hänsyn till utskottets synpunkter, vilket gör det mer sannolikt att riksdagsledamöter för andra partier röstar för lagförslaget.
9. Omröstningar i parlamentet
Det sista steget är parlamentets omröstning om lagförslaget. Om en majoritet av parlamentsledamöterna röstar för det, överlämnas lagförslaget till parlamentet Svensk författningssamlingeller Svensk författningssamling, landets officiella lag. Varje lag ges ett SFS-nummer, och publiceras både i pappersform och online.
Regeringskansliet har även tagit fram ett engelskspråkigt dokument med titeln ”How Sweden is Governed”, som ger en bra sammanfattning av lagstiftningsprocessen.
