Över 100 000 personer har för närvarande under behandling medborgarskapsansökningar hos Migrationsverket. Minst en fjärdedel har väntat i över två år på ett beslut.
Om de får ett beslut före den 6 juni kommer de att få sin ansökan bedömd enligt de gamla reglerna. Om de får ett beslut efter kommer det att bedömas enligt de nya reglerna.
Deras öden ska inte avgöras av de stora förseningarna på Migrationsverket. Svensk medborgarskapslagstiftning ska vara förutsägbar, inte baserad på byråkrati och administrativa nycker.
Men allt som krävs för att skydda de 100 000 rättigheterna är att två parlamentsledamöter från regeringspartierna, eller alla oberoende, röstar för ändringsförslaget om övergångsregler.
En röst för övergångsregler är inte en röst mot strängare medborgarskapsregler. Det är inte ens en röst mot att vara hård mot invandring. Det finns gott om argument både mot och för strängare medborgarskapsregler, och många utlänningar stöder dem också.
Det är helt enkelt en omröstning som säger att de 100 000 personerna i kön förtjänar att bli behandlade utifrån de regler som de lämnade in sin ansökan enligt. Det är bara sunt förnuft.
Den svenska migrationsministern Johan Forssell har angett säkerhetsoro som skäl att påskynda implementeringen av de nya reglerna. Säkerhetspolisen Säpo är också positiv till att se till att fler får vänta längre på att bli nya medborgare.
Det är inte konstigt, kommer från Säpo. Det är trots allt deras jobb. Riksdagsledamöter, å andra sidan, måste överväga hela bilden. Och hela bilden inkluderar råden från Lagrådet och den ursprungliga utredningen, som starkt rekommenderade övergångsregler.
Individuella öden beror på riksdagsledamöternas beslut den 29 april, men också Sveriges förmåga att attrahera och behålla internationella talanger till några av sina flaggskeppsbranscher, som tech.
Sverige har mycket att göra, men ärligt talat finns det inte många skäl för högkvalificerade talanger att välja ett litet land i norr framför större och bättre betalande konkurrenter.
En tydlig invandringsväg är dock en av dem.
Höga representanter för Sveriges tech- och spelbranscher – bland annat från Spotify, Svenska Spelförbundet och Sveriges yrkesanställdas förbund – har redan varnat för att brist på övergångsregler kan vara skadligt för Sveriges förmåga att vara en stor aktör i en global bransch.
I internationella talangkretsar har Sverige redan fått ett rykte som ett land som inte är att lita på, där mattan när som helst kan dras ut under fötterna på utländska arbetare. Jag hör dessa historier hela tiden som redaktör för Östhammars Nyheter.
Varför skulle någon investera tid och kraft på att integrera, eller till och med flytta hit helt och hållet, om man inte kan vara säker på att reglerna inte kommer att ändras mitt i spelet?
Många av våra läsare har berättat att de överväger att lämna Sverige om lagförslaget röstas igenom utan övergångsregler, eftersom de känner att deras ansträngningar varit förgäves.
Det är olyckligt. Men det går också att undvika.
En kampanj för rättvisa övergångsregler, ledd av nya och blivande medborgare, har samlat kraft och försökt övertyga parlamentsledamöter att ställa sig på lagrådets sida och rekommendationerna från utredningen som ägnade månader åt att komma med förslaget.
Om parlamentsledamöter lyssnar på deras ord och röstar för övergångsregler skulle det vara ett tydligt bevis för internationella talanger att vi vill att våra immigrationslagar ska vara strikta, men förnuftiga, rättvisa och förutsägbara, och att beslutsfattare är villiga att lyssna.
Förr eller senare kommer dessa 100 000 personer att utgöra en procent av Sveriges medborgare. Vill riksdagsledamöterna att de ska känna stolthet över sina ansträngningar att bli nysvenskar, eller börja sin tid med en kvardröjande förbittring?
Utlänningar har aldrig tidigare varit så engagerade i en riksdagsomröstning. Det vore synd om det skulle sluta i besvikelse.
