Vad var rapporten om?
Rapporten, som institutet fick i uppdrag att sätta ihop på regeringens vägnar redan 2023, undersökte bland annat nettobidraget från människor som föddes utanför Sverige jämfört med de som föddes i Sverige.
Regeringen fick Nier att beräkna ”kostnaderna för invandring” och berättade specifikt för att titta på nettokostnaden eller fördelarna med invandring för arbetsmigration och asylsökande, till och med ange den genomsnittliga kostnaden eller förmånen per person och per ursprungsland.
De senaste uppgifterna som användes i rapporten är från 2022, eftersom det var det sista hela året med data som var tillgänglig när den skrevs.
Detta beräknades genom att subtrahera varje grupps offentliga utgifter – till exempel kostnadsförmåner och offentliga tjänster de har fått – från de inkomster som staten får från dem i skatter.
I huvudsak innebär ett positivt nettobidrag för en viss grupp att gruppens resurser effektivt distribueras till en annan grupp genom offentliga finanser. Vissa grupper, till exempel barn och äldre, har i allmänhet ett negativt nettobidrag, eftersom de betalar mindre skatt och använder dyra offentliga tjänster som skolor, förskola, pensioner, vård och sjukvård. Andra, till exempel människor i arbetsåldern, har i allmänhet ett positivt nettobidrag, effektivt tjänar pengar och betalar skatt för att finansiera andra grupper i samhället.
För invandrare, sade Nier, och flyktingar i synnerhet är tiden i Sverige viktig när det gäller nettobidrag, eftersom det kan ta tid att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden och börja betala skatt.
Hur skilde sig siffrorna mellan grupper?
År 2022 registrerades de senaste siffrorna i rapporten, cirka 2,2 miljoner människor som bodde i Sverige som UTRIKESFÖDDbokstavligen född utanför landet. Denna grupp hade ett något positivt bidrag till den offentliga ekonomin på sex miljarder kronor, eller cirka 0,1 procent av BNP. I individuella termer är det ett individuellt bidrag på cirka 2 700 kronor per person.
Människor födda i Sverige hade nästan exakt motsatta siffror, med ett negativt netto -bidrag på -6 miljarder kronor, eller -0,1 procent av BNP. Deras individuella bidrag per person var negativt på cirka -700 kronor (detta är lägre än figuren ovan eftersom det finns fler av dem).
Sveriges invandrarpopulation är ungefär en tredje flyktingar (cirka 789 000) och två tredjedelar ”andra invandrare” (1,4 miljoner).
När gruppen människor födda utanför Sverige delades upp i dessa två grupper var bilden något annorlunda. Flyktingar hade ett negativt nettobidrag på -22 miljarder kronor, eller -0,4 procent av BNP. För andra invandrare var denna siffra mycket högre, med ett positivt nettobidrag på 28 miljarder kronor eller 0,5 procent av BNP. Detta var överlägset det högsta positiva bidraget från någon grupp i studien.
På individuell basis bidrar ”andra invandrare” i genomsnitt 19 800 kronor per person till den svenska ekonomin.
Nier skriver att även om ”flykting” -gruppen som helhet hade ett negativt nettobidrag, fanns det betydande variationer inom gruppen (som det fanns med andra grupper). När denna grupp var begränsad till människor i arbetsålder hade de tio procent som bidrog mest ett genomsnittligt nettobidrag på nästan 500 000 kronor per person, medan de tio procent som bidrog med minst hade ett genomsnittligt individuellt negativt bidrag på -300 000 kronor.
I allmänhet var den dyraste kostnaden för staten för människor födda inom Sverige pensioner, följt av barnomsorg, skolgång och hälso- och socialvård. Detta beror främst på det faktum att de flesta utlandsfödda människor flyttar till Sverige som vuxna så Sverige inte behöver finansiera sin skolgång.
De dyraste tjänsterna för invandrare var ekonomiska förmåner, barnförmåner och arbetslöshetsförsäkring, särskilt när det gäller flyktingar, samt avgifter relaterade till rättssystemet och integrationen.
Hur skilde sig siffrorna efter ursprungsland?
Nier noterade bidrag från ursprungsland för invandrare från länder med minst 15 000 utländska födda invånare 2022.
Landet med det överlägset högsta nettobidraget till Sverige var Indien, med Sveriges 56 000 indier som bidrog med 6,6 miljarder kronor till den svenska ekonomin 2022 eller 119 000 kronor per person. Det är mer än hela det negativa bidraget från de som är födda i Sverige (-6 miljarder).
Den nästa högsta gruppen, enligt Nier, var ”icke-europeiska anglo-saxiska länder”, mer specifikt USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, följt av tidigare jugoslaviska länder, Iran, nya EU-medlemmar som gick med i 2004 eller 2007 och ”andra västra Europa”, definierade som Belgium, Frankrike, Ir Iran, nya EU-medlemmar som gick med i 2004 eller 2007 och ”andra västra Europa”, definierade som Belgium, Frankrike, Irland, lyxiga medlemmar Österrike.
Chile var nästa, följt av Kina, Libanon och Thailand.
När det gäller grupper med ett negativt bidrag till statens ekonomi hade svenskfödda människor det minsta negativa bidraget och kostade staten cirka 6 miljarder kronor, eller 700 kronor per person. Därefter var människor från Irak, följt av Etiopien, ”Annat nordiska” (Danmark, Island och Norge) och Afghanistan. Avrundningen av grupperna i slutet av grafen var Eritrea, Somalia och Syrien, med finländare som kostade staten mest per person under 2022 (-13,7 miljarder kronor, eller 99 000 kronor per person).
Detta beror främst på det faktum att många finländare som anlände som arbetsmigranter mellan 1950 och 1970 nu är medelålders eller äldre, vilket innebär att de har höga kostnader för pensioner, sjukvård och äldreomsorg.
Nier varnar också för att siffrorna i sin rapport bör tas med en nypa salt – vissa utgifter och inkomster kan antingen inte beräknas direkt eller tillgängliga uppgifter inte är uppdelade på en individuell nivå, till exempel siffror för skolor, sjukvård, infrastruktur eller indirekta skatter som arbetsgivaravgifter, så många av dem är baserade på antaganden. Siffrorna tar inte heller hänsyn till andra effekter av invandring på den svenska ekonomin, såsom högre produktivitet eller effekter på arbetsmarknaden.
Har det varit någon kritik av rapporten?
Rapporten har fått kritik för att i princip vara en ”samtalsordning”, i huvudsak ett försök från regeringen att få Nier att publicera siffror som stöder sin hårda linje för invandring.
I en artikel i Expressen hävdade Daniel Suhonen och Tony Johanson från Union Think-Tank Katalys att siffrorna i rapporten var en ”kall dusch” för regeringen, som dagen innan den släpptes valde att bara lyfta fram en siffra på en presskonferens-kostnaden för flyktingar till den svenska ekonomin.
Suhonen och Johanson kritiserade också hur siffrorna rapporterades och hävdade att många invandrare har lägre inkomster än genomsnittet och betalar lägre än genomsnittlig skatt, men att detta inte är detsamma som att de ”kostar” statens pengar.
”Problemet är inte att de visar vinster eller kostnader, snarare skillnader i skattebetalningar och användning av välfärd, men lägre skattebetalningar är inte en” kostnad ”, hävdade de bland annat att belysa det faktum att invandring kan gynna landet på andra sätt än rent genom högre skatteintäkter.
”Om du hävdar att Niers siffror visar att flyktingar är en” kostnad ”, måste du också erkänna att de som är födda i Sverige också representerar en” kostnad ” – och att just nu, de som är födda utanför Sverige är de som håller svenska offentliga finanser flytande,” sade de.
”Vi misstänker att det inte är vad regeringen och Sverige -demokraterna bad om när de beordrade dessa beräkningar från Nier.”
