Alla mittenpartier förutom Socialdemokraterna tryckte på den röda knappen mot Andersson när hennes statsministerpost sattes på prov i riksdagen.
Riksdagsledamöter röstade ner Andersson med 248 mot 99 majoritet, där varje riksdagsledamot i riksdagen röstade ”nej” till hennes kandidatur, förutom de från hennes eget socialdemokratiska parti och två riksdagsledamöter som var frånvarande.
Resultatet var väntat.
Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist var den sista som offentliggjorde sitt partis ställningstagande på torsdagsmorgonen.
”Magdalena Andersson är vår mest troliga statsministerkandidat, men det krävs en gemensam vision om vilken politik som ska genomföras”, sa hon i en intervju i TV4:s morgonnyhetsprogram.
Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade som väntat båda nej.
”Vänsterpartiet har agerat som ett stödparti i decennier. Men de dagarna är nu över”, sa Vänsterpartiets parlamentsgruppledare Samuel Gonzalez Westling till kammaren och upprepade sitt partis krav på regeringsplatser.
”Vi måste inkluderas i vilken regering som helst vi stöder, för att vara säkra på att det vi har förhandlat fram faktiskt blir verklighet”, sa han.
Riksdagsomröstningen började vid lunchtid. Andersson hade själv noterat att hon förväntade sig att bli besegrad, med tanke på att hennes försök att bilda regering över mitten-vänster sida av gången hittills har misslyckats.
För att bli utnämnd till premiärminister får en kandidat helt enkelt inte ha en majoritet emot sig. Om 175 eller fler riksdagsledamöter röstar nej, misslyckas förslaget.
Efter omröstningen kommer i nästa steg att se speaker Andreas Norlén hålla ytterligare en samtalsomgång med partiledarna innan han delar ut ett nytt utforskande mandat.
Talmannen kan nominera premiärministerkandidater för en riksdagsomröstning upp till fyra gånger. Om ingen kandidat har blivit godkänd efter fyra försök ska ett snabbval utlysas.
Eftersom få partier är sugna på ett snabbval ökar pressen på partierna att hitta en gemensam grund för varje röst.
