Åkesson satsade på efter ett offentligt spott mellan två högt uppsatta medlemmar av anti-invandringspartiet, Mattias Karlsson och Richard Jomshof.
I en opinionsartikel i tidningen Expressen skriver han att den som tror att ”etnicitet definierar svenskhet kommer ingenstans”.
Han understryker att partiets officiella ståndpunkt förblir ”öppen svenskhet”. Enligt denna doktrin kan vem som helst bli svensk så länge de lär sig språket, omfamnar svensk kultur och kärnvärden och identifierar sig som svensk, oavsett födelseland eller föräldrars arv.
”Den som inte håller med kan antingen lämna eller starta en blogg”, skriver han.
Tvisten startade den 9 oktober när riksdagsledamoten och före detta partisekreteraren Richard Jomshof skrev på X att folk måste ”våga erkänna” betydelsen av biologiska band för nationell sammanhållning. Mattias Karlsson, mångårig medlem i Åkessons innersta krets, trängde sig tillbaka och varnade för att dumpa öppen svenskhet till förmån för en etnonationalistisk väg.
Jomshof och Karlsson ingår tillsammans med Åkesson och riksdagsledamot Björn Söder i det så kallade ”fyragänget” som tog över de högerextrema Sverigedemokraterna 2005 och reformerade partiet.
Åkesson konstaterar att han har sett partiet växa från en i huvudsak randpolitisk rörelse till en av Sveriges dominerande politiska krafter. Denna framgång, menar han, härrör från ”politisk skarpsinne, en noggrann balans mellan krav och eftergifter, och framför allt en tydlig distinktion mellan vad som är politik och vad som inte är det”.
”Mot den bakgrunden är det exceptionellt grymt när självcentrerade, självutnämnda ideologiska väktare moraliserar över detta och tror sig vara både överlägsna och klokare”, skriver han.
Han tar också sikte på politiker som han anklagat för att ägna sig åt ”allmänt filosoferande och sprutande hetluft”.
Avslutningsvis skriver Åkesson att samtidigt som partiet borde tåla bred debatt och öppna diskussioner så måste det i slutändan fungera som ett seriöst politiskt parti med en tydlig ideologisk grund och företrädare som förstår deras mandat.
”Öppenhet betyder inte att varje personlig åsikt kan upphöjas till partipolitik, precis som pragmatism inte innebär att överge våra kärnvärden”, skriver han.
