När Molander publicerade en artikel i Dagens Industri som listade all liberal, grön politik Centerpartiet borde begära i utbyte mot att stödja Ulf Kristersson som statsminister, tolkades det av många (inklusive Östhammars Nyheter) som en sorts provballong. Centerpartiet är tankesmedjans största finansiär. Var detta Centerpartiet som öppnade för en framtida högerregering?
Molander avfärdar dock förslag om att hon skrivit artikeln på uppdrag av någon annan, åtminstone inifrån Centerpartiet.
”Folk verkar tro att det här var någon sorts väldigt strategisk grej planterad av Centerpartiets ledning”, säger hon till Östhammars Nyheter. ”Ingen i Centerpartiet visste något om publiceringen innan den publicerades.”
Det som faktiskt hände, säger hon, var att redaktören för debattsektionen på Dagens Industri bad henne skriva en artikel om vad som krävs för att Centerpartiet skulle byta sida och efter att ha knackat på lite idéer med kollegor gjorde hon det.
Resultatet, ”Centerpartiets väg till Allians 3.0”, kan läsas som både en öppning till höger – det förutsätter att Centerpartiet släpper ribban för att gå med i eller stödja en regering beroende på Sverigedemokraternas stöd – och ett sätt att understryka hur svårt det skulle vara att nå en uppgörelse: listan med politiska förslag skulle vända många av Sverigedemokraternas de flesta av de fyra senaste åren.
”Vad vi vill göra är att mer lyfta frågan och börja få folk att tänka på vad som skulle behövas, mer än att argumentera för den ena eller den andra regeringen”, säger Molander.
För att en affär ska bli möjlig bör Centerpartiet inte bara utesluta sverigedemokratiska ministrar, menar hon, utan också vägra acceptera tjänstemän som har makten bakom kulisserna i regeringskansliet.
”För mig är ett samarbete med Sverigedemokraterna inte fel i sig. Det beror på vad det innehåller, och för mig är det uppenbart att de inte kan sitta i regering och att de inte ska sitta på statsministerns kansli som de har varit de senaste fyra åren.” med de skandaler, med de anslutningar till Ryssland och också, hur de part ledare samtal om muslimer och frågor deras plats i svenska samhälle.”
Det är långt ifrån säkert att Sverigedemokraterna skulle vara villiga att acceptera det, men för att vinna över Centerpartiet, menar hon, skulle de också behöva acceptera att regeringen skulle vara en grön och liberal sådan, närmare de invandrarvänliga Alliansregeringarna som leds av statsminister Fredrik Reinfeldt än Tidöregeringen ledd av Ulf Kristersson.
”För mig är de två huvudsakliga politikområdena där man behöver ha en förändring på migration och klimat, och det är också därför jag tror att det är lättare att bilda en koalition till vänster än att bilda en koalition till höger om man är ett liberalt parti, eftersom Sverigedemokraterna kanske skulle kunna övertygas om att ha en mer ambitiös klimatpolitik, men de vill inte ha en generösare migrationspolitik.”
I sin artikel argumenterar hon för att Centerpartiet bör kräva ett åtagande att avskaffa systemet med lönetrösklar för arbetstillstånd och en återgång till det liberala systemet som gällde före 2023, mildare regler för familjeåterförening, ett återförande av klausulen om ”särskilt ömmande omständigheter” som förhindrade många utvisningar av tonåringar och en ökning av antalet FN-kvotflyktingar i Sverige.
Hon menar också att partiet bör kräva att den nya regeringen tar in ett sedan länge fastställt föreslaget system där kommuner får utbetald ersättning för att hysa vindkraftsparker, införa en grön skattereform som höjer skatten på bensin och diesel och sänker skatten på el, får in subventioner för låginkomsttagare att leasa elbilar och sänker barriärerna för en ”aktiv och storskalig industri” som kan tillhandahålla en förnybar plastindustri som kan ge en förnybar plastindustri till alternativa fossila bränslen.
Hon medger att den här politiklistan skulle vara svår för Sverigedemokraterna, och kanske även för de andra högerpartierna, att acceptera. Men hon påpekar att Socialdemokraterna i liknande situation gick med på att driva igenom några lika smärtsamma eftergifter i utbyte mot Centerpartiets uppbackning.
”Baserat på de reaktioner som den här artikeln har fått tror jag att sannolikheten (för att de accepterar förslagen) är väldigt, väldigt liten”, säger hon. ”Men Socialdemokraterna gjorde 2018 några väldigt, väldigt stora eftergifter när det gällde politiken, men det fick också Centerpartiet att byta sida i politiken, vilket har varit väldigt viktigt för Socialdemokraterna ur strategisk synvinkel på sikt.”
”Om Ulf Kristersson vill kunna bilda regering framöver skulle det vara väldigt viktigt för honom att få Centerpartiet att byta sida, och detsamma gäller Sverigedemokraterna, så de skulle behöva ha ett långsiktigt perspektiv. Sverigedemokraterna är väldigt bra på att ha långsiktiga planer, så det är en möjlighet. Men jag tror inte att det kommer att hända.”
Sverigedemokraterna, tillägger hon, har redan förkastat tidigare politiska ståndpunkter i frågor som abort, internationella adoptioner, friskolor och Nato för att samarbeta med Moderaterna, så hon tror att det inte är omöjligt att de kan göra detsamma för miljön.
– De ändrade också en stor del av sin ekonomiska politik för att passa in i en högerregering, men de har inte ändrat sin migrationspolitik, så det är kärnan, säger hon. ”De kan kompromissa om vad som helst annat bara för att få igenom sin migrationspolitik. Så jag tror att de till exempel inte skulle gilla högre bränslepriser, men jag tror att det skulle vara möjligt för dem att göra en kompromiss.”
Centerpartiets hårda linje mot Sverigedemokraternas stöd ger det en svagare utgångspunkt i regeringsförhandlingarna, tipsar hon.
”Självklart försvagar det deras förhandlingsposition. Det är alltid bättre att ha två olika alternativ som man kan spela ut mot varandra. Det var vad de gjorde 2018.”
Å andra sidan, menar hon, har exemplet med Liberalerna visat att när ett parti väl går med i en koalition som är beroende av Sverigedemokraternas stöd är det svårt att hålla en hård linje mot mer illiberal politik.
”De började som den ”liberala vakthunden” mot att den här regeringen gick för långt. De sa ”vi gillar inte Sverigedemokraterna och det nationalistiska populistiska inflytandet, men det är vad vi behöver göra för att bilda en regering, och vi ska se till att få till så mycket liberal politik som möjligt”, påminner hon mig.
”Och fyra år senare har Simona Mohamsson inte ens tid att träffa Magdalena Andersson när hon ska försöka bilda regering, för hon behöver gå och titta på fotboll med Jimmie Åkesson. De har gått väldigt långt och jag tror att det har stärkt Centerpartiets skepsis mot att gå in i en högerkoalition.”
Liberalerna har också slitits sönder internt och tappat nyckelpolitiker och en stor del av sina medlemmar och väljare, något Molander sa att Centerpartiet också var medvetna om.
”Det finns en väldigt stor risk för det (om partiet byter sida) och det är också en del av varför jag tror att det inte är särskilt troligt. Men det beror förstås på hur man gör den här typen av överenskommelser. Liberalerna har hjälpt till att driva igenom en väldigt, väldigt aggressiv migrationspolitik som inte alls ger genklang hos sina traditionella kärnväljare. Går det att göra det på ett annat sätt som Sverigedemokraterna inte är beroende av?”
Hon utesluter inte helt att Centerpartiet gör ett bättre jobb med att hålla linjen, även om det högerextrema partiet skulle behålla möjligheten att fälla regeringen när som helst.
”Det är det knepiga. Men om man tittar på Socialdemokraterna så har de haft den typen av relation till Vänsterpartiet i decennier, att de är beroende av Vänsterpartiets röster, men de gillar dem inte…så det är klart att man kan ha den sortens passiva stöd utan att komma närmare varandra. Men jag antar att nyckelfrågan här är varför en regering som de är väldigt avancerat till.”
Det, säger hon, är den främsta anledningen till att hon fortfarande tror – om man antar att Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvists planer på en blocköverskridande centralregering är döda i vattnet – att Centerpartiet med största sannolikhet kommer att sluta stödja en regering som leds av S-ledaren Magdalena Andersson.
Socialdemokraterna, påpekar hon, är lika intresserade av tillväxt och jobb som Centerpartiet, medan Vänsterpartiet har ett intresse av att backa upp skattesänkningar och annan politik som kommer att gynna småföretagare i invandrarförorterna till Sveriges städer, något som stämmer väl överens med Centerpartiets eget fokus på småföretag.
”Jag tror att en vänsterregering fortfarande är den mest sannolika, och det finns en möjlighet, enligt min mening, att bilda ett starkt politiskt projekt för vänsterpartierna, som bygger på klimatförändringar, migration och integration, och även ekonomisk politik, vilket kanske skulle vara den mest överraskande delen.”
