Det övergripande temat för det härskande måttliga partiets årliga kongress för lokala politiker under helgen var försvar, och mer specifikt hur man betalar för det.
”Det sägs ibland att friheten är ovärderlig, och det är sant,” förklarade Sveriges premiärminister Ulf Kristsson i sitt tal och lanserade kongressen på fredag. ”Men det är lika sant att friheten kommer till ett pris.”
Han nämnde inte USA: s president Donald Trumps omfamning av Ryssland och dess president, Vladimir Putin. Men de 143 miljarder kronor som regeringen hade bara för några månader sedan beslutat att pumpa in i försvar 2025 – dubbelt så mycket som det tillbringade bara ett par år tillbaka – skulle nu ”inte vara tillräckligt”, sade han.
Han hade, tillkännagav han, instruerade finansminister Elisabeth Svantesson och försvarsminister Pål Jonsson att förbereda sig för en mycket större ökning av försvarsutgifterna i tid för den extra ändringsbudgeten under våren.
Nästa dag gick Svantesson vidare fortfarande för att förbereda människor för att den kommande räkningen skulle betalas.
”Det jag säger kanske låter lite drastiskt, men jag ser en modern krigsekonomi framför mig,” sa hon i sitt tal.
De är inte ensamma. Tyska parlamentsledamöter röstade på tisdag för att undantagna försvarsutgifter från landets strikta skuldregler och för att inrätta en 500 miljarder euro-fond för infrastrukturinvesteringar, en rörelse som är inkommande kansler Frederik Merz beskrev som ”inget mindre än det första stora steget mot ett nytt europeiskt försvarssamhälle”.
Danmarks regering har under tiden avsatt 50 miljarder kroner till en ny försvarsfond.
Juryn är dock ute på huruvida Sveriges regering är villig att stödja sin tuffa retorik på försvarsutgifter med opopulära beslut.
”Starkare försvar kommer att kräva en del prioritering,” varnade Kristsson, men lovade sedan omedelbart att ökningen inte skulle finansieras varken genom att ”skada skatter” eller genom nedskärningar till sjukvård, skolor och äldreomsorg.
Svantesson, under tiden, backtrackade på sin ”krigsekonomi” retorik, skämtar att ingen skulle förvänta sig rationskort med WW2-stil eller tvingas dricka ”kaffesubstitut”, och lovar istället en strömlinjeformning av statliga utgifter, med ”färre pressoffiser”.
Hon lovade också en ökning av upplåningen. ”Vi kommer att behöva låna pengar för att snabbt nå den utgifter som krävs.”
Oppositionens socialdemokrater var villiga att gå vidare. Partiets ledare, Magdalena Andersson, och dess ekonomiska talesman, Mikael Damberg, föregick moderaternas konferens och uppmanade torsdagen för en 250 miljarder Kronor försvarsfond.
Fonden skulle vara skuldfinansierad och skulle hjälpa till att täcka försvarsutgifter under de kommande tio åren. ”Detta måste hända vid ett rasande tempo,” sade Andersson.
Till skillnad från moderaterna vill socialdemokraterna att försvarsutgifterna delvis ska finansieras av högre skatter, med partiet som upprepar uppmaningar till en berskapskatt eller ”beredskapsskatt”, som skulle tas ut på toppinkomsttagare.
Både det tidigare kommunistiska vänsterpartiet och vänstern inom socialdemokraterna välkomnade vad de såg som Anderssons övergivande av det balanserade budgetmålet som hon enades med regeringspartierna förra året.
Det vänstra partiets ledare Nooshi Dadgostar hävdade att Anderssons förslag i huvudsak stavade slutet på målet och öppnade istället för underskottet som finansierar det vänstra partiet länge har krävt.
”Det här handlar om lån för att investera,” sa hon. ”Det är hela poängen med att ta bort bromsarna på investeringen och det är vad socialdemokraterna nu föreslår,” sade hon.
Daniel Suhonen, en del av Reformisterna Vänstergruppen socialdemokrater, gratulerade också Andersson och skrev till X att det var ”en milstolpe” i partiets utveckling, liksom Lisa Nåbo, ordförande för partiets ungdomsvinge, som sa att beslutet att använda underskottsfinansiering skulle göra det möjligt för Sverige att ta sig med lång försenad men nödvändig investering i infrastruktur.
Andersson förnekade dock att hon övergav sitt engagemang för balanserade budgetar.
”Vår bedömning är att det borde vara plus och minus i regeringens ekonomi på lång sikt. Det är bra som ger oss en stark ekonomi,” sade hon. ”Men exceptionella tider kräver exceptionella åtgärder och vi befinner oss i en exceptionellt farlig säkerhetssituation just nu.”
Dessa är de första rörelserna för det som lovar att bli den stora politiska debatten i Sverige, som i andra europeiska länder, under de närmaste åren: Bör försvarsutgifter finansieras av nedskärningar till välfärd och offentliga tjänster, höjningar till skatter eller – troligen – båda?
Det återstår att se hur djärv varje sida är villig att vara.
Vad mer har hänt i svensk politik?
Center Party Finance talesman i ringen för ledarskap
Martin Ådahl, Center Party’s Finance talesman, har förklarat sig öppen för att gå med i loppet för att bli partiets nästa ledare, medan han stannade bara att kasta sin hatt i ringen.
Ådahl sade att partiet borde vägra att välja sidor mellan de två kvarterna innan rösterna räknas i valet 2026 och bör hålla sig till ett löfte att inte gå med en regering beroende på Sverige -demokraterna. Istället, sade han, bör partiet fokusera på jobb, företag, sporra tillväxt och investera i vägar, järnvägar, sjukvård, skolor och den gröna övergången.
Ådahl sa att han ännu inte kunde bekräfta om han skulle vara en utmanare, men var ”hedrad över att han hade fått frågan från medlemmarna”.
MP Elisabeth Thand Ringqvist och chefen för Farmers ’Union, Anna-Karin Hatt, har också vägrat att utesluta sig.
Miljöminister snubs klimatrådets rapport frisläppande
Sveriges miljöminister Romina Pourmokhtari har beslutat att inte delta i utsläppet av Swedish Climate Policy Councils årsrapport om om regeringen gör tillräckligt för att sätta landet på rätt spår för att uppfylla sina klimatmål på en presskonferens på torsdagen.
Daniel Helldén, gemensam ledare för det gröna partiet beskrev hennes no-show som ”otroligt Anmärkningsvärt ”, eller bokstavligen ”otroligt värdig att notera”. Detta kan låta milt när det översätts till engelska men på svenska är det relativt hårt.
”Detta visar att regeringen verkligen inte prioriterar klimatfrågan. Jag har aldrig hört något liknande.”
