Sverige var ett av sex länder som utnämndes som ”sliders” i rapporten, definierade som ”länder där demokratisk standard sjunker på vissa områden utan att vara en del av en tydlig politisk strategi”. De andra reglagen var Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland och Malta.
Detta var den näst sämsta kategorin i rapporten, bättre än de så kallade ”demonterarna” – Bulgarien, Kroatien, Ungern, Italien och Slovakien – vars regeringar aktivt försöker undergräva rättsstatsprincipen. Det låg bakom både ”stagnatorer”, som varken förbättras eller försämras, och ”hårda arbetare” som gör verkliga framsteg, vilket inkluderade Lettland i årets rapport.
Rapportens författare hade två huvudsakliga bekymmer om Sverige: regeringens lagstiftningspraxis och begränsningar av medborgerligt utrymme.
”Regeringen fortsatte att föra fram en hög volym av lagstiftning i en snabbare takt”, sade rapporten om den förstnämnda. ”Förkortade samrådsperioder begränsar ett meningsfullt deltagande av civilsamhället och andra intressenter, vilket försvagar den demokratiska processen.”
Rapporten noterade att regeringen har ”upprepade gånger varnats” av Sveriges lagstiftande vakthund, Lagrådet, för att dess tillvägagångssätt ”undergräver lagstiftningens kvalitet och demokratiska granskning”.
”När det civila samhället sätts åt sidan och konsultationerna påskyndas, utvecklas och implementeras lagar med mindre granskning och demokratisk legitimitet”, avslutades den.
Det fanns tre huvudsakliga kritiker mot hur regeringen satte Sveriges lagstiftningsprocess under press:
1. Förfrågningar med förutbestämda slutsatser
I vad betänkandet kallat ”en särskilt betydelsefull utveckling” drar Sveriges regering i allt större utsträckning förutbestämda slutsatser i de instruktioner den ger till statliga utredningar om nya lagar och ger utredaren i uppdrag att ta fram lagförslag till en åtgärd oavsett dess slutsatser.
Som ett exempel nämns den statliga utredning som inleddes i januari 2025 om att sänka straffåldern från 15 till 14 år. Utredningen fick i uppdrag att utarbeta ett förslag även om den inte höll med om åtgärden.
”Genom att definiera förväntade resultat i förväg har den verkställande makten försvagat dessa utredningsorgans oberoende och trovärdighet, vilket negativt påverkar institutionella kontroller och balanser”, varnade utredningen.
2. Kortare remisstider
Det andra stora klagomålet var att efter att undersökningar levererat sina slutsatser har regeringen ofta minskat den tid som intressenter har på sig att kommentera till ett minimum. Intressenterna fick bara två månader mellan november och början av januari på sig att kommentera Sveriges genomförande av EU:s migrationspakt, noterades.
”Även om sådana lagförslag kräver noggrann analys och övervägande har regeringen istället ålagt korta tidsfrister för berörda intressenter att lämna remissvar”, heter det i rapporten. ”Särskilt för civilsamhällets organisationer, av vilka många har begränsade resurser, är detta ett allvarligt hinder för deras deltagande i lagstiftningsprocessen.”
Snabbspårade åtgärder, tillade den, skapar ”risk för rättslig osäkerhet” och ”urholkar allmänhetens förtroende för att lagstiftningen är rättvis, förutsägbar och rättighetsbaserad”.
3. Att ignorera remissvar
Slutligen anklagade rapporten Sveriges regering för att strunta i remissvar och noterade att den drivit på med ett förslag om att sänka straffåldern till 14 år trots motstånd från sju av nio experter i nämnden och en majoritet av remissinstanserna.
När det gäller begränsningar av medborgarutrymmet hade rapporten två övergripande kritik:
4. Skärpta begränsningar av mötes- och yttrandefriheten
Rapporten varnade för att mötesfriheten ”inskränks alltmer” med miljöförsvarare och människor som protesterar i solidaritet med Palestina som står inför ”oproportionerliga straffrättsliga sanktioner”, och en förändring i den ”narrativa och politiska diskursen” om protest.
Användningen av Sveriges sabotagelag mot klimataktivister som ägnar sig åt fredliga handlingar av civil olydnad hade haft ”en kylande effekt”, konstaterade rapporten.
Samtidigt, stod det, hade en parlamentarisk gruppledare kallat pro-palestinska demonstranter för ”beast” i en tweet, som sedan delades av den svenska utrikesministern. Ordföranden för Moderaternas ungdomssektion skrev också en kommentar där han menade att det måste vara möjligt att straffa och utvisa demonstranter.
5. Finansieringsnedskärningar och fientlig retorik mot icke-statliga organisationer (NGOs)
Slutligen fann rapporten att det civila samhällets organisationer i allt högre grad står inför nedskärningar i anslagen, med organisationer med en islamisk profil särskilt hårt drabbade.
Rapporten varnar också för en ”fientlig retorik mot icke-statliga organisationer”, och går till ”försvaga oberoende vakthundar”, vilket allt begränsar deras förmåga att granska regeringen.
