Trägårdh är på något sätt ett konstigt val att leda en utredning om hur man bygger en lista som formaliserar Sveriges kulturarv.
Han återvände bara till landet 2010, efter 40 år som bodde och undervisade i USA, och han förberedde marken för sin återkomst med en bästsäljande bok, The Swedish Theory of Love, som var provokativt titlad Än Svensken Människa? På svenska, menande ”är svenskar mänskliga?”.
Han har alltid, säger han, varit ambivalent om svensk. ”Jag flydde Sverige när jag var 17 år, så hur mycket mer ambivalent kan du få? ”Utropar han.” Sverige är ett riktigt extremt samhälle, och på ett intressant sätt, eller hur? ”
Den huvudsakliga avhandlingen i hans bok är att den svenska välfärdsstaten, ofta sett som ett kollektivistföretag, faktiskt uttrycker en extrem individualism och riktar sig främst mot att befria individer från beroende av beroende av släktingar och vänner.
Men hans blandade känslor om Sverige, säger han, minskar inte den betydelse han ger för medborgare i landet som förstår dess kultur och oskrivna regler.
”Vi har många människor idag som är utlandsfödda i Sverige, allt från expats, som klarar sig mycket bra när det gäller sina jobb, till flyktingmigranter som är i en svårare position,” säger han.
”Alla måste förstå detta land för att överleva, för att bli framgångsrika och kanske till och med lyckliga. Och så behöver du en färdplan och en kompass för att manövrera i samhället. Det betyder inte att du måste gilla varje bit, men du måste förstå hur det fungerar.”
Att främja den förståelsen är hans huvuduppdrag, hävdar han.
”Det är verkligen det som driver mig, i mitt arbete som historiker, som en offentlig intellektuell och i det här jobbet med den kulturella kanon.”
En bredare kanon
När förslaget att utveckla en svensk kulturkanon ingick i Tidö-avtalet mellan den högra höger Sverige-demokraterna och de tre regeringspartierna, kom inspirationen från Danmark, där Canon omfattar 108 verk av kulturella excellens i åtta kategorier: arkitektur, visuell konst, design och hantverk, film, litteratur, musik, presterande konst och barns kultur.
Men Trägårdh har från början drivit mot detta och gynnar ett bredare koncept som också kommer att dra på fält som historia och teknik.
”Jag är säker på att några av dem är förvånade över mitt tag. Men jag varnade alla till att börja med att jag inte bara är din typ av vanliga kille som driver en provision,” flirar han. ”Jag erbjöd råd att tänka två gånger innan de erbjöd mig det här jobbet.”
’En berättelse om vem vi är’
Planen är nu att dela upp kanonen i två delar.
”Vi har det vi kallar de två sektorerna i den svenska kulturella kanonen, en som handlar om konsten och den andra som är samhället.”
Hur han ser det är en kulturell kanon inget nytt. Svågar hade en stark känsla av ett gemensamt kulturarv från början av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet, med de första statliga skolorna som utbildade unga svenskar om deras delade bakgrund och ”för att vara båda svenskarna men också medborgare”.
”Det var baserat på en berättelse om vem vi är, vem vi var och vem vi kan bli, och det var verkligen viktigt för att skapa ett samhälle som var demokratiskt och också ovanligt, högt förtroende.”
Det var först efter andra världskriget, hävdar han, att ideologierna för modernism, internationalism och multikulturalism började ta tag, vilket ledde till att denna delade kulturella förståelse sopades bort.
”Detta hade enorma positiva effekter, men det innebar också att det fanns en blick bort från historien och från svensk kultur. Svensor blev post-nationella och anti-nationalistiska. Du kan applådera det, men det är en förlust inblandad.”
Påverkan, hävdar han, har inte bara varit på svenskens identitet och en känsla av tillhörighet, utan också på integrationen av invandrare.
”Detta hände med att sammanfalla med en explosion av invandring, så just i det ögonblick då du behövde några riktigt bra ansträngningar för att överföra grundläggande kunskaper, som alla var borta, och vi betalar ett pris för det. Sverige har haft en hemsk tid när det gäller att integrera nykomlingar till landet.”
Medborgarskapstester
Träårdh vill att kanonen ska motverka detta och hoppas att den kommer att dras på för framtida medborgarskapstester, kommer att påverka skolplanen och kommer till och med att mata in specialundervisningsprogram för utlänningar som kommer till Sverige.
”Medborgarskap är ett socialt kontrakt”, hävdar han. ”Om du kommer att bli medborgare, bör du veta något om lagarna och värdena i landet som du blir medborgare i.”
Han insisterar emellertid att om kanonen används i framtida medborgarskapstester baserat bör frågorna vara relativt enkla, som de är i USA, och inte ”tunga”, som han säger att frågor som potentiella medborgare måste svara i Frankrike tenderar att vara.
”Jag tycker att det är viktigt att du lär dig något om kulturen. Det verkar för mig vara mycket användbar och knappast kontroversiell, men jag tror att testet borde vara mer längs amerikanska linjer än franska linjer,” säger han. ”Poängen är inte att straffa människor, utan att fira något som vi alla nu har gemensamt.”
Han ser inte inklusive kanon i medborgarskapstester som på något sätt uteslutande.
”Underliggande allt detta är (idén) som medborgarskap behöver för att betyda något. Det är inte som, ”Jag är medborgare i fem olika länder. Det ger mig bara ett extra pass om jag förlorar det andra. Det finns en del av ett socialt kontrakt. Vi hör hemma i ett land. Vi har ansvar gentemot varandra.
”Den sociala kontraktsidén, centrerad kring medborgarskap och en del uppfattning om samhället där vi faktiskt bor tillsammans verkar för mig vara knappast skandalös eller uteslutande,” fortsätter han. ”Tvärtom, det är ett sätt att inkludera människor.”
Arga minoriteter
Två av grupperna Trägårdh har lyckats ilska sedan han utsågs för att leda utredningen förra våren är inhemska minoriteter som samiska och rivna och invandrare till Sverige.
Efter ett möte med Träårdh i oktober klagade sju företrädare för Sveriges fem nationella minoriteter att de hade informerats om att de varken skulle få positioner bland de två expertgrupperna som kommer att besluta om de två kanonerna, och inte heller inflytande över innehållet.
”Jag har nej grilldfil (Bokstavligen ”gräddfil”, men som betyder ”specialbehandling”) för antingen trasiga eller bandiga fans, ”sa han till Dagens Nyheter -tidningen, vilket indikerar att han inte såg etnisk identitet ha någon större betydelse än medlemskap i en förening kring en sport som Bandy, en variant av ishockey.
”Människor förstår inte omfattningen av min respekt för frivilliga organisationer, vilket är en absolut viktig del av det svenska samhället,” protesterar han när den lokala anklagar honom för att vara provocerande. ”Och om du kommer att föreslå att människor inte har någon identitet kopplad till sport, tänk igen. Dessa saker är viktiga.”
Marlen Eskander, en irakisk-född medlem av utredningsteamet, avgick i oktober och hävdade att Träödh inte hade varit öppen för hennes förslag, varav ett skulle inkludera Epic of Gilgamesh, en forntida babylonisk episk, i kanonen som en gest till arv till Irakis i Sweden.
Båda dessa konflikter, hävdar Trägårdh, härrör från hans opposition att identifiera politik eller etnisk nationalism av någon form, som istället beskriver sig själv som en ”medborgerisk nationalist” eller ”medborgarskapsunist”.
”Mångfald är en underbar sak, särskilt i ett frivilligt samhälle. Men vi behöver faktiskt också ta på allvar behovet av ett gemensamt” vi ”, hävdar han.
”Jag tycker att etnisk nationalism är mycket djupt problematisk. Jag gjorde en dubbel kritik, både Sweden -demokraterna och samierna, eftersom båda prenumererar på former av etnisk nationalism, och jag tror inte att det är sättet att gå framåt. Det enda som kan förena oss i ett modernt samhälle som Sweden är medborgarskap.”
Han avfärdar kritiken att medlemmar i de två kommittéerna som nu beslutar om kanonen alla har en etnisk svensk bakgrund och säger att de hade valts ut på grund av expertis ensam.
”Vi försökte inte uppnå representation. Vi försökte uppnå faktisk kunskap, och särskilt en bred kunskap som gör att du inte kan tänka på denna grupp eller den gruppen.”
Sverige demokrat stöd för idé
Medan drivkraften för att inkludera kanonen i regeringens program kan ha kommit från Sverige-demokraterna, skjuter Trägårdh tillbaka på idén att det är ett högerprojekt.
”Det finns många politiska oro över denna kommission. Människor som är från vänster tänker på detta som en slags konspiration från Sverige -demokraterna för att eliminera alla slags mångfald.”
Verkligheten, hävdar han, är att den bygger på en lång tradition av populär utbildning, eller folkbilningi Sverige, kulminerade i boken Medborgare (”Civic Knowledge”), av socialdemokraten pedagogisten Värner Rydén, som publicerades 1922. Det liberala partiet, säger han, har kampanjat för en kulturell kanon sedan 2006, långt innan Sverige -demokraterna började driva för en.
I alla fall, säger han, har politiker hållit det som i Sverige kallas ett ”dubbel vapenlängd avstånd” från projektet, och det har inte gjorts något försök att påverka honom.
Så vad händer härnäst?
De två kommittéerna har nu fram till sommaren att besluta om sina två listor, medan Tägårdh själv kommer att arbeta med utredningens slutsatser, som kommer att inkludera tankar om idén om en kanon, jämförelser med andra ländernas system och rekommendationer för hur kanonen ska användas.
Undersökningen kommer att leverera sin rapport den 31 augusti och trots projektets stormiga start är Trägårdh ingen tvekan om att han kommer att leverera.
”Vi kommer att vara redo vid tidsfristen. Det är ingen fråga om det.”
