Den nya lagen, kallad ”Skärpta krav för anhöriginvandring” (Skärpta villkor för anhöriginvandring på svenska), ställer stränga nya krav på dem som vill ta med sig utländska släktingar att bo hos sig i Sverige, inklusive nya ekonomiskt underhållskrav för forskare som vill ta med sig eller behålla sin familj i Sverige.
Robert Andersson är förhandlingschef på SULF (Sveriges universitetslärare och forskare), ett förbund för högskolelärare, forskare och doktorander. Förbundet har varit aktiva för att lobba den svenska regeringen för förbättrade villkor för utrikesfödda forskare, så Östhammars Nyheter ville prata med honom om hur SULF ser på dessa nya familjestödsregler för forskare som påverkar personer som arbetar inom högre utbildning.
Östhammars Nyheter: Kan du berätta om dessa nya krav på familjestöd för forskare?
Robert Andersson: Förr var det så att det inte fanns några inkomst- eller underhållskrav för familjemedlemmar till forskare, vilket var ett slags undantag som vi hade för forskare. Nu, från 1 oktober i år, har det underhållskravet införts. Det vi på SULF sa om den här aspekten av lagen var att det var onödigt, för det har inte varit något problem. Det kommer bara att skapa mer administration.
En sak som vi kunde lösa, eftersom politikerna lyssnade på oss, var att det i det inledande förslaget från regeringsutredningen stod att familjemedlemmen ska försörja sig själv och inte forskaren som vill ta med sin familj, vilket hade varit konstigt och annorlunda än alla andra situationer. Men till slut skrev de lagen så att det är inkomsten som familjen har som helhet som ska beaktas. Så de lyssnade på oss om det, vilket kunde ha varit ett stort problem.
Som forskare är det belopp som du behöver för att försörja dina familjemedlemmar i Sverige inte särskilt högt. Det liknar vad doktorander behöver, och där har vi inte sett många problem. Så detta kanske inte är ett särskilt stort problem i praktiken, med tanke på att forskarna kommer att ha tillräckligt höga löner för att uppfylla familjekraven. Problemet kommer senare när man vill byta till andra typer av tillstånd, för då är plötsligt kravet på familjestöd mycket högre – om man till exempel ansöker om permanent uppehållstillstånd eller arbetstillstånd.
Så wskulle människor här som forskar sannolikt stöta på problem?
Robert Andersson: Så om vi tittar på en forskare så behöver du 9 700 kronor efter skatt för ditt eget underhåll och sedan behöver du extra till familjen: cirka 4 000 för en vuxen och 2 000 eller så för varje barn. Per månad. För att vara exakt är det 4440 för vuxna och 2664 för varje barn. Observera också att dessa siffror är innan hyran betalas.
Men om du sedan byter till andra typer av tillstånd behöver du plötsligt 35 000. Efter skatt och efter betald hyra ska man ha ca 13 000 per månad om man är två vuxna och sedan extra för varje barn, vilket kan bli upp till nästan 7 000 per barn om barnet är 15 år eller äldre. Så det här är ganska mycket. Skillnaden är mycket stor.
I debatten har det sagts att om du får ytterligare ett barn kan du behöva tjäna över 50 000 kronor i månaden och i vissa fall är risken stor att din familj skickas ut ur Sverige bara för att du inte kan försörja dem längre.
Det kan leda till att vi tar hit forskare – vi har gjort det lättare för dem att få permanent uppehållstillstånd, men när de väl får det kanske deras familj inte kan stanna längre – och då kommer förmodligen forskaren att lämna.
Så det här är en ganska stor förändring nu från vad det brukade vara.
Finns det någon frist för detta? Säg att någon har avslutat sitt forskningskontrakt, och de får ett jobb i Sverige relaterat till den forskning de har gjort, skulle de möta det stora steget i familjestöd omedelbart? Eller skulle de ha en viss tid på sig att nå de nya beloppen?
Robert Andersson: Som jag förstår det är det omedelbart. De säger tydligt på Migrationsverket att om du har, eller om du ansöker om permanent uppehållstillstånd, och du tidigare har haft uppehållstillstånd för arbete, för ditt eget företag eller som doktorand – och de nämner inte forskare här, men jag tror att det också ingår – då måste du uppfylla detta nya krav.
När jag läser det, även om det inte är helt klart, verkar det som om övergången från ett tillfälligt tillstånd till ett permanent tillstånd betraktas som en förlängning och då kan det vara lite lättare, eftersom inkomsten som andra familjemedlemmar har kan räknas, och lägre nivåer gäller det första året, i vissa fall.
För det finns vissa övergångsregler. Om du ansöker om förlängning av tillstånd bör de gamla beloppen och reglerna gälla för nästa år. Men för nya applikationer förstår jag att detta krav finns redan nu. Så om du vill ta med din familj nu måste du uppfylla detta.
Det är också viktigt att veta att det nu bara är lön och inkomst från det egna företaget (och sparande, om de omfattar två år eller mer) som du kan tänka på här. Så vi vet att många av våra medlemmar går från ett visstidskontrakt till ett annat. Om det händer att du är arbetslös när tillståndsbeslutet fattas, kan din familj inte stanna längre. Du kan givetvis överklaga och hoppas att situationen blir bättre senare.
Men, för forskare redan här, under detta första år, kan en del andra inkomster än lön räknas om man vill förlänga tillståndet som gavs före 1 oktober 2026, och man ansöker om förlängning före 1 oktober 2027. Och det innebär att man kan börja räkna nu hur mycket man behöver.
Hur tror du att detta kommer att påverka Sveriges förmåga att attrahera och behålla utländska forskartalanger?
Robert Andersson: Tja, det är inte särskilt positivt såklart. Och det är också konstigt i och med att avsikten var tydlig med att vi vill locka fler forskare till Sverige och behålla dem här, och då kommer detta istället att leda till en situation där några av dem kommer att behöva lämna Sverige. Så jag tror att detta också är ett exempel på att när man upprätthåller regler för att stoppa annan typ av migration, så påverkar man också den migration man vill ha.
Vad råder du dina medlemmar som kommer att ställas inför denna situation?
Robert Andersson: Som det är nu, ja, reglerna är som de är, så den enda utvägen är att ha ett ganska välbetalt jobb. Det är inte lätt. Om familjemedlemmarna kan ha ett eget jobb hjälper det också, för om, låt oss säga att en forskare eller doktorand får permanent uppehållstillstånd, kan även deras partner få det under förutsättning att de har en egen inkomst, och den får inte vara särskilt hög, men den måste pågå i minst ett år. Så, det är ett sätt att hantera det, om möjligt, och sedan hoppas att barn också kan få permanent uppehållstillstånd. Men de måste vara här i minst tre år först.
Men samtidigt vet vi att det finns några politiker i riksdagen som skulle vilja ändra på dessa regler. Så det är vad vi hoppas på. Även för några av de regler som påverkar tonåringar; även om de har blivit bättre, finns det fortfarande några problem där.
Vilka problem förutser du fortfarande där, med ”tonåringsutvisningar”?
Robert Andersson: Jo, ändrar man åldersgränsen från 18 till 21 så är det såklart bättre. Men sedan om den unge som blir 21 måste ha ett jobb och tjäna ca 34 000 per månad är det inte särskilt realistiskt. Så ett alternativ kan vara att istället få tillstånd för studier. Men sedan, om du ska betala studieavgifter, är det ganska dyrt.
Så det kan naturligtvis också påverka våra medlemmar – att om deras barn ännu inte har fått permanent uppehållstillstånd kan deras barn utvisas.
Vet du hur mycket universiteten är medvetna om detta, och hur de kanske eller inte kan informera potentiella anställda utanför Sverige?
Robert Andersson: Nej, jag vet faktiskt inte hur det går till, men vissa universitet tillhandahåller vissa tjänster, jag vet. Men jag tror att vi måste titta på vad en normal lön är för de tjänster som vi har på universitetet, och fråga om de blir tillräckligt höga. Jag menar, om du är, låt oss säga, en senior professor, tror jag inte att det är ett stort problem. Men för de mer juniora forskarna som vi vill rekrytera och behålla i Sverige kan detta vara ett stort problem.
Gör facket något arbete då för att informera universiteten om detta?
Robert Andersson: Vi har webbseminarier som vi själva ger, och vi är också inbjudna att hålla dem på universiteten. Så det är ett sätt. Men vi har också kontakter med universitet, så vi kan kommunicera med dem också; det är det som är vår plan nu.
Något mer som vi inte har tagit upp som du tycker kan vara viktigt att lägga till?
Robert Andersson: Det tycker jag är något som politikerna borde vara medvetna om – och om det verkligen var meningen, att skrämma bort så här skickliga människor. För även om du kanske uppfyller kravet, om du är osäker på det, för din familj, kan det skapa en situation där du kanske väljer att lämna Sverige istället, för att åka någon annanstans där du är mer välkommen.
