När Sveriges nya medborgarskapslag trädde i kraft den 6 juni började överklaganden av avslagna ansökningar snart att samlas i postlådan på Migrationsdomstolen i Malmö.
Istället för att behandla dem individuellt valde domstolen dock ett som ett testfall, där överdomaren Fredrik Löndahl satt i nämnden tillsammans med en högre domare och tre lekmannadomare.
I en intervju med Östhammars Nyheter förklarade Löndahl varför domstolen gav detta fall ovanlig uppmärksamhet – och varför han tror att dess dom i slutändan kan prövas av Sveriges högsta migrationsdomstol.
– Det här är något vi kan göra i det svenska rättssystemet, när det till exempel finns frågor som rör ny lagstiftning, säger Löndahl till Östhammars Nyheter i en intervju. ”Det här fallet väckte frågor relaterade till EU-rätten, och naturligtvis också den stora frågan om huruvida den nu tillgängliga lagen eller den gamla lagen skulle tillämpas. Så det fanns några stora frågor som behövde stor uppmärksamhet.”
Den 10 september, tre månader efter att överklagandet hade lämnats in med stöd av Fair Transition, en medborgarskapskampanjgrupp, beslutade domstolen att överklagandet skulle avslås, och tog det ovanliga beslutet att publicera domen i ett pressmeddelande tillsammans med en redigerad kopia av beslutet.
”Förvaltningsrätten ger inte ut pressmeddelanden särskilt ofta, men det händer då och då, och anledningen till att vi gjorde det i det här fallet var för att vi var medvetna om det stora allmänna intresset. Många berörs av detta, det är många överklaganden i den här frågan, och det har också diskuterats mycket inom domstolen.”
Fair Transitions juridiska team grundade sitt överklagande på tre argument, ett grundat på nationell lag, ett på EU-lag och ett annat som hävdade att det fanns brister i hur Migrationsverket hanterade ärendet.
Kan den nya lagen gälla gamla ansökningar?
Den första och viktigaste frågan enligt svensk rätt var om de skärpta medborgarskapskraven kunde tillämpas på ansökningar som lämnades in innan lagen ändrades.
De advokater som stödde överklagandet hävdade att det bröt mot principerna om ”berättigade förväntningar” och ”likhet inför lagen”.
Detta argument grundade sig delvis på tidigare svenska fall där domstolar hade åsidosatt lagstiftning där riksdagen inte hade infört adekvata övergångsarrangemang. I det här fallet, menade de, gjorde långa väntetider på Migrationsverket att många sökande inte kunde ha haft någon möjlighet att när de ansökte veta att deras ansökan kan komma att bedömas enligt andra regler.
Detta, menade de, stred ”i strid med principerna om berättigade förväntningar”, och även mot ”likhet inför lagen”, eftersom en annan person med identiska omständigheter som sökanden kunde ha ansökt vid exakt samma tidpunkt och blivit accepterad bara för att de hade en effektiv handläggare.
Löndahl menade dock att de fall som citerades som prejudikat var olika eftersom domstolarna i vart och ett av dem hade kommit fram till att parlamentet inte hade avsett de orättvisa konsekvenserna.
I det här fallet hade parlamentet medvetet beslutat att inte införa övergångsregler, trots att det var medvetet om de troliga konsekvenserna.
”För att vi som domstol inte ska tillämpa den svenska lagen måste det vara väldigt stora fel”, sa han. ”Kan riksdagen ha gjort ett misstag genom att inte ta med övergångsregler? Uppenbarligen kunde man i det här fallet inte ha gjort det eftersom den här frågan var väldigt debatterad. Så det var majoritetens avsikt att inte ha sådana regler.”
”I de andra fallen har de alltid letat efter det lagstiftande organets avsikt, vilket ibland inte är särskilt tydligt. Men i det här fallet fanns det en mycket tydlig avsikt.”
Han avfärdade också kontroversen om parlamentets omröstning om övergångsregler. En åtgärd som föreslog att sådana regler skulle läggas till i lagförslaget slogs bara ner på grund av att Sverigedemokraterna bröt riksdagens parningsavtal, som är tänkt att hantera sjuka och frånvarande riksdagsledamöter, och skickade två riksdagsledamöter att rösta som man gått med på att hålla tillbaka.
Eftersom parsystemet helt enkelt är ”en överenskommelse mellan parterna”, menade Löndahl, var det Sverigedemokraterna gjort inte mot lagen. ”Det är fortfarande ett majoritetsbeslut av parlamentet.”
Han erkände dock att Migrationsverkets långa handläggningstider var ”mycket oroande”.
Hur påverkar EU-lagstiftningen medborgarskap?
Det andra argumentet var mer komplicerat.
Fair Transitions juridiska team hävdade att medborgarskapslagstiftningen faller under EU-lagstiftningen, med hänvisning till flera beslut från EU-domstolen för att stödja detta fall, inklusive ett mål mot Malta angående dess program för att ge medborgarskap till investerare.
Löndahl sa att Malmödomstolen accepterade att EU-rätten hade betydelse.
”Om du är medborgare i ett medlemsland i Europeiska unionen är du också medborgare i Europeiska unionen, så EU-lagstiftningen är relevant”, sa han. Men han sa att de EU-fall som hänvisas till i överklagandet alla täckte olika aspekter av medborgarskap.
”I de mål som har lagts fram till EU-domstolen är de väldigt tydliga med att när man får medborgarskap är det upp till nationell lag att avgöra reglerna för det.”
De fall som citerades av Fair Transition, sade han, gällde indragning av medborgarskap eller omständigheter som Maltas medborgarskap-för-investeringsprogram.
”Detta är en annan situation. Det här är tillbaka till den svenska lagen”, sa han. ”Och vår uppfattning är att EU-lagstiftningen inte påverkar dessa frågor.”
Men till skillnad från frågan om övergångsarrangemang menade Löndahl att detta var ett område där det var möjligt att en högre instans kunde komma till en annan slutsats.
”Det är ett område där man kan ha olika åsikter. Absolut, ja”, sa han.
Hur är det med Migrationsverkets hantering av ansökningar?
I sitt tredje argument hävdade Fair Transition-teamet att eftersom lagen om medborgarskap har ändrats borde Migrationsverket ha kontaktat den klagande och frågat om de hade någon ytterligare information att lämna som skulle ge skäl till varför deras ansökan inte skulle avslås, även om de inte uppfyller kraven på bosättning.
Löndahl avvisade detta argument med motiveringen att det inte fanns några ytterligare uppgifter som klaganden kunde ha lämnat som skulle ha ändrat utgången eftersom den nya lagen inte ger Migrationsverket något utrymme för skönsmässig bedömning att bevilja medborgarskap till den som inte uppfyller det nya bosättningskravet.
”Även om man hade några speciella hänsyn så skulle de inte hjälpa för om man inte har haft åtta år i Sverige så finns det ingen möjlighet till dispens.”
Andra domare är inte bundna
Även om domstolen i Malmö valde detta som ett pilotmål, är dess dom, betonade Löndahl, inte formellt bindande för andra domare som behandlar medborgarskapsöverklaganden.
Domare i både Malmö och Göteborg står fritt att dra sina egna slutsatser och det är också troligt att Migrationsöverdomstolen i Stockholm kommer att ge prövningstillstånd, vilket tar ärendet till högsta nivå.
”Om vi gör detta i ett pilotmål kan de andra domarna antingen följa vår åsikt eller så kan de göra något annat, men de behöver inte upprepa alla argument”, sa Löndahl.
”Jag tror att vår dom är korrekt, men man vet aldrig förrän den är klar och man har resultatet från Migrationsöverdomstolen”, sa han. ”Sista ordet är ännu inte sagt och det finns fortfarande en möjlighet att det blir en förändring.”
Dags för ändringar i migrationslagen
Samtidigt som det mesta av intervjun handlade om medborgarskapsuppropet frågade Östhammars Nyheter också Löndahl om hans tankar om Socialdemokraternas plan att inleda en statlig utredning för att överblicka migrationslagstiftningen och föreslå nödvändiga reformer, och även om hur en Request to Conclude, även när den beviljas, inte verkar påskynda handläggningen av medborgarskapsärenden hos Migrationsverket.
På Requests to Conclude, som kan begäras enligt svensk lag närhelst en statlig myndighet tar mer än sex månader på sig att fatta ett beslut, sa Löndahl att situationen var en allvarlig fråga.
Han välkomnade dock Socialdemokraternas förslag att inleda en översiktsutredning.
”Detta är något som migrationsdomstolarna har klagat på i mer än 10 år”, sa han. ”Migrationslagstiftningen är ett område där politiska organ ändrar lagen väldigt ofta, och det är väldigt svårt för oss att veta vilken lag som ska gälla i ett fall och vilken lag som ska gälla i ett annat, så vi skulle välkomna en tydligare bild.”
