En halv miljon människor röstade på Centerpartiet – 475 000 för att vara exakt. Bland dem fanns utrikesfödda och nyligen naturaliserade medborgare som drogs till partiets starka, liberala hållning till invandring och integration.
Under året fram till valet pressade partiet regeringen på orättvisa utvisningar av unga vuxna, integrerade arbetande utlänningar och brittiska medborgare, och tog upp frågan om rättvisa övergångsregler för medborgarskap.
I kampanjen lovade det mer. Att återföra övergångsregler för medborgarskapssökande var nummer ett på partiets prioriteringslista efter valet, eller kanske tvåa efter tonårsutvisningar, sa immigrationstalesperson Niels Paarup-Petersen till Östhammars Nyheter.
I sitt manifest lovade partiet att avskaffa arbetstillståndslönegränsen, stoppa ”absurda utvisningar” av kvalificerad utländsk arbetskraft och upprätta startvisum för utländska entreprenörer.
Men viktigare än något av det var dess löfte att blockera vilken regering som helst som är beroende av stödet från de häftigt invandringsfientliga (och utan tvekan invandringsfientliga) Sverigedemokraterna.
Det var inget partiets ledare Elisabeth Thand-Ringqvist sa i förbigående, ett löfte bland andra. Det var hennes kärnerbjudande: Centerpartiet var det enda partiet som skulle driva på för affärsvänlig, ekonomiskt liberal politik samtidigt som det stängde dörren för sverigedemokratiskt inflytande.
Det var detta som vann rösterna från tidigare anhängare till Liberalerna och Moderaterna. Det var detta som fick rösten hos många läsare av Östhammars Nyheter, som Abhishek Mishra, som berättade att han övergav Moderatpartiet på grund av övergångsregler för medborgarskap. Detta var anledningen till att Centern månaden före valet låg på 8 procent medan Liberalerna, med en i övrigt liknande ideologi, låg på 2 procent.
Ringqvist ska ha fått frågan om detta av journalister varje vecka sedan hon tog över ledarskapet i november förra året. Ibland angav hon ministrar, eller sverigedemokraternas inblandning i regeringen. Men oftast uteslöt hon att stödja en regering som är beroende av det högerextrema partiet på något sätt alls.
Så när hon övergav denna position i fredags var det redan ett svek mot alla väljare som tog henne på ordet. Många av dem kommer att vara utlandsfödda, många av dem läsare av Östhammars Nyheter.
För dem kan ett ännu större svek vara att hon i sitt krav på presskonferensen om ett konkurrerande ”totalt paket av politik och regeringskonfiguration” från rivalkandidaterna till premiärminister, inte alls nämnde att mildra de drakoniska invandringsreformer som drivits igenom under de senaste fyra åren.
Om hon under den eller de kommande veckan eller veckorna bestämmer sig för att backa eller gå med i en regering ledd av Moderaternas partiledare Ulf Kristersson är det svårt att inte hålla med om att detta är ”det största sveket i modern politisk historia”.
Därmed inte sagt att Thand Ringqvist är i en lätt plats. Om hon ger efter för Vänsterpartiets krav på statsråd kommer många på andra sidan att anse det som ett svek också.
Du kan till och med hävda – som min kollega James Savage gjorde i en annan opinionsartikel – att medan Vänsterpartiet fortsätter att insistera på ministerposter är det minst illiberala alternativet att backa Kristersson. Ringqvist, hävdar han, har också sagt att Centerpartiet aldrig skulle backa en regering med Vänsterpartiets ministrar, och medan Sverigedemokraterna skulle kunna fälla en Kristersson-minoritetsregering och blockera dess politik, skulle de faktiskt inte vara en del av den.
Detta för att bortse från att Thand-Ringqvist gick in i kampanjen och backade Magdalena Andersson som statsminister.
Hade Centerpartiet fått ens hälften så många röster om man gått in i valet med bara sina röda linjer mot Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och ingen föredragen statsministerkandidat? Det är tveksamt. En röst på Centerpartiet var delvis en röst på en regering under ledning av Magdalena Andersson med center-högerekonomisk politik.
Vissa väljare kommer att känna att de är offer för ett slags politiskt självförtroendetrick, att Thand-Ringqvist har stulit kanske hundra tusen ekonomiskt liberala, Magdalena Andersson-vänliga, anti-Sverigedemokratiska röster, och gett dem till andra sidan.
Du kan hävda att detta inte är något nytt: 2019 lät Centerpartiet och Liberalerna en socialdemokratisk statsminister ta makten, trots att de i valet 2018 hade kampanjat för att Ulf Kristersson skulle bli statsminister. Det är så koalitionsbyggande fungerar i parlamentariska system med proportionell representation.
Då betalade Socialdemokraterna ett iögonfallande pris i politiska eftergifter. Kanske kommer samma sak att hända den här gången. Kanske får Centerpartiet invandringsreformerna i sitt manifest. Kanske går Kristersson med på att låta personer som ansökt om medborgarskap innan hårdare regler kom in att få sina ansökningar bedömda enligt de gamla reglerna.
Utan majoritet kommer dock högerextrema Sverigedemokraterna att låta dem passera något av det? Vad är det som hindrar Sverigedemokraterna att, ett par år in i riksdagen, blockera en budget om inte regeringen går vidare med förslaget om att återkalla befintliga permanenta uppehållstillstånd?
Som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, en nära student i dansk politik, kommer att veta alltför väl, skulle en sådan Kristersson-regering vara i ungefär samma position som danska minoritetsregeringar på 2000-talet och igen efter 2015, när det högerextrema Dansk Folkeparti använde sin parlamentariska hävstång för att driva igenom några av Europas tuffaste restriktioner för att ta ansvar för invandringen någonsin.
Just nu är det för en utlänning otroligt att se Sveriges åsiktkorridor – det berömda smala intervallet för acceptabla konsensusåsikter – i rörelse. Den dramatiska avskaffandet av ett partis grundläggande moraliska och politiska övertygelse, något som fram till för bara några veckor sedan sågs som så besynnerligt att det uteslöts av de flesta kommentatorer, är nu plötsligt omärkligt.
Om Thand-Ringqvist ändå öppnar vägen för Ulf Kristersson att återvända som statsminister verkar det som om Sverige snabbt kommer att anpassa sig till den nya verkligheten. Men de utlänningar och nyligen naturaliserade medborgare som litade på henne kommer sannolikt aldrig att glömma det.
Vad tycker du om förändringen av Centerpartiets position? Berätta för oss i kommentarerna.
