Fristen av godkännanden, som startade i slutet av september 2023, var den första av två regeringskriser över den kontroversiella lagstiftningen, som om den trädde i kraft skulle innebära att långt över 100 000 utlänningar som bor i Sverige retroaktivt fråntas sina permanenta uppehållstillstånd.
I den andra krisen, som varade i åtta veckor i januari och februari 2026, anklagade Sverigedemokraterna regeringspartierna för att brott mot avtaleller bryta Tidökontraktet.
Enligt L’Amour Toujours, en bakom kulisserna redogörelse för Tidöregeringen av Svenska Dagbladets journalister Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson, utlöstes den initiala krisen i september 2023 när icke-politiska tjänstemän vid justitiedepartementets migrationslagstiftningsenheter redigerade direktivförslaget för den tvådelade miniminivåutredningensom fokuserade på att först fasa ut permanent uppehållstillstånd för framtida sökande och sedan återkalla befintliga tillstånd.
När Erik Larsson, en av de fyra sverigedemokratiska tjänstemännen i regeringskansliet, läste det nya utkastet, ringde han upp sin motsvarighet till Moderaterna och skrek åt dem att tjänstemännen hade skalat bort aspekter som det högerextrema partiet kämpat för att få med i månader.
Gustav Gellerbrant, ledaren för Sverigedemokraternas tjänstemän inom regeringskansliet tillkännagav då vad han kallade en ”vidistopp”, en total blockering av Sverigedemokraternas godkännanden för alla statliga verksamheter som kräver deras godkännande.
Vidifrån latinet vidareatt se, är en jargong som används av tjänstemän på det svenska regeringskansliet för ett godkännande av en handling eller ett beslut.
Dessa godkännanden var utan tvekan den främsta makthävstången Sverigedemokraterna hade i Samordningsrådet, eller Samordningskanslietsom inrättades för att låta det högerextrema partiet behålla det dagliga inflytandet på regeringen utan att formellt vara en del av den.
När frysningen väl utlystes, närhelst någon av de sverigedemokratiska tjänstemännen fick ett mejl, svarade de: ”På grund av obstruktion från Moderaterna i en annan fråga kommer jag inte att ge er klartecken för någonting alls idag.”
Sverigedemokraterna beordrade då Per Claréus, Moderaternas ledande tjänsteman i samordningsrådet, att kalla till ett regeringsmöte. Tills detta möte godkände direktivet med exakt den text som Sverigedemokraterna förhandlat fram skulle partiet blockera alla regeringsbeslut.
Alla sverigedemokratiska tjänstemän i riksdagen och i samordningsrådet åkte sedan till Bierhaus, en tysk ölhall i Vasastan där de firade Oktoberfest. Vid de sällsynta tillfällena när de svarade på telefonsamtal från de panikslagna regeringspartierna, skrek de helt enkelt, ”det finns en vidistopp”, och löstes upp i skratt.
Den 2 oktober 2023 gav regeringspartierna upp och godkände den exakta texten till det direktiv Sverigedemokraterna krävt, och dödläget tog slut.
Kort därefter sa Ludvig Aspling, Sverigedemokraternas migrationstalesperson, till Östhammars Nyheter att utredningen var ”det kanske viktigaste” enskilda inslaget i det högerextrema Sverigedemokraternas program för riksdagen.
Det var inte förrän mer än två år senare, när utredningens kontroversiella förslag att återkalla mellan 100 000 och 180 000 permanenta uppehållstillstånd hade publicerats och fått hård kritik från domstolar, statliga myndigheter, toppjurister och civilsamhället, som tvisten bröt ut igen.
Den utlösande faktorn var ett förslag från Claréus om att regeringen skulle skicka förslagen om en ”kompletterande utredning”, ett förslag som enligt boken fick Gellerbrant i raseri.
”Vi bekräftade allt i direktivet, vi har avsatt pengar till det i den ekonomiska planen, i höstas skrev vi det på listan för genomförande, vi har redan förhandlat fram detta”, klagade han och avfärdade de allmänt kritiska remissvaren förslaget fått som extremt politiserade.
Han skrev sedan ut dokument som visade vad parterna hade kommit överens om i olika förhandlingar, lyfte fram de viktigaste avsnitten, och tog med sig denna folder vart han än gick för att bevisa vad han beskrev som ett ”kontraktsbrott”, och upprepade sitt argument med så monoton regelbundenhet att det blev ett skämt bland de andra parterna.
Gellerbrants tuffa ställning backades upp av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och det rådde ett totalt dödläge fram till ett möte med de fyra partiledarna och deras nyckeltjänstemän den 10 februari.
Åkesson hade kommit sent, och när han meddelade att han behövde gå tidigt för att leda en presskonferens satte Ebba Busch, ledare för Kristdemokraterna, som enligt boken under det föregående året tappat tålamodet med Åkesson, ner foten. ”Sätt dig ner! Ingen lämnar det här rummet förrän vi är klara!” skrek hon.
Det var först när Åkesson kom till presskonferensen om subventionerad tandvård en halvtimme för sent, och sa att det var på grund av oenighet om permanent uppehållstillstånd som omfattningen av parternas oenighet blev offentlig.
Reformen, sa han till journalister, var ”den kanske viktigaste delen av Tidöavtalet ur vårt perspektiv”.
Men bara en dag senare överraskade han de andra partiledarna helt och hållet när han utan någon som helst förvarning ändrade ställning till kontroversiella tonårsutvisningar och sa i SVT att han var ”öppen för att ta reda på om det går att göra något åt det”, och sedan två dagar senare argumenterade i en opinionsartikel i Aftonbladet att ”unga som jobbar, studerar och ska få det en chans att anpassa sig till Sverige”.
Sedan, nio dagar efter mötet, backade han utan ytterligare förhandlingar om att återkalla permanent uppehållstillstånd och sa i SVT att han skulle vara villig att skjuta upp lagen till efter valet.
Den 6 mars höll regeringen sedan en presskonferens där de lovade en lösning på problemet med utvisning av tonåringar och samtidigt drivit på lagen som återkallar permanent uppehållstillstånd till efter valet.
