Under nästan två decennier har avvisat asylsökande tagit den enda juridiska möjligheten som är tillgänglig för dem – tack vare landets ”Track Change” -program (spårbyte) De kunde stanna i landet på ett arbetstillstånd så länge de lyckades säkra anställning.
Den 12 mars försvann denna väg till hemvist när politiker röstade i Riksdagen för att avskaffa alternativet.
Detta förväntades allmänt, men invandrare som hade tagit tag i möjligheten med båda händerna var förskräckta över att få veta att de nya reglerna skulle tillämpas retroaktivt och att de nu riskerade utvisning från Sverige.
Förra veckan täckte vi denna berättelse intensivt på det lokala. Vi intervjuade en migrationsbyråchef, skrev om en kampanj som krävde införandet av övergångsregler och publicerade de berörda reaktionerna från de drabbade.
Vi planerade också att diskutera spårbyte upphävande i vår podcast. En av de saker vi ville prata om var hur nationella medier reagerade på en röst som orsakade en sådan omvälvning bland invandrare. Och det var när vi insåg: de reagerade inte alls! Det fanns absolut noll täckning av en lagändring som migrationsbyrån uppskattar kommer att påverka 4 700 personer.
Och även om det har varit ett trick av täckning under de senaste dagarna, är det häpnadsväckande att det tog så lång tid.
Eftersom utlänningar i Sverige vet alltför väl, trivs den nuvarande regeringen vid bakning av retroaktivitet i invandringsförändringar. När lönetröskeln höjdes 2023 blev många utländska skattebetalare inom sektorer som hälso- och sjukvård och skogsbruk att upptäcka att deras dagar i Sverige var numrerade.
Men väldigt lite av täckningen fokuserade på de mest direkt drabbade. Arbetsgrupper hade sitt uttalande och beklagade den ekonomiska påverkan och befann sig i den ovanliga ställningen att kritisera en rätt regering. Oppositionspolitiker höll sitt råd och ovilliga att gunga båten på en potentiell röstförlorare som invandring.
Samtidigt lämnade otaliga antal utländska sjuksköterskor assistenter och maskinoperatörer tyst Sverige under täckning av Media Darkness. Oönskat och redan glömt.
Vi ser en liknande situation nu med Northvolt. Tusentals arbetare som kom till Sverige med hopp och drömmar kommer att ha tre månader att hitta ny anställning eller lämna landet.
Sveriges beslutsfattare står inte inför nästan tillräckligt med frågor om den tre månaders tidsfristen och den påfrestning som den sätter på alla dessa människor, av vilka många inte vill ha mer än att stanna här och fortsätta bidra till samhället.
Vi hör ofta att Sverige är ett land byggt på förtroende och social sammanhållning. Men grunden försvinner framför våra ögon. Åtminstone om du frågar många invandrare. Aldrig tidigare har jag sett så mycket desillusionering och ilska mot Sverige som jag ser nu. Människor som flyttade hit i god tro känner sig förrådda och övergivna när reglerna som de fick höra att följa inte längre tillämpas.
Varför är Sverige tydligen avsikt att straffa människor för att göra exakt vad som förväntas av dem? Människor som fick ett jobb, lärde sig språket och arbetade hårt för att integrera. Och varför är innehavare av arbetstillstånd så osynliga i täckning av lagstiftning som ökar hela deras liv i Sverige?
Knappt en dag går utan den svenska medierapporteringen om invandrarens svårigheter i långtgående delar av världen. Och det är fantastiskt, invandrare överallt behöver stöd.
Men det är lätt att vara hemmablindför att använda ett utmärkt svenskt ord som beskriver de som är snabba att kritisera andra samtidigt som de underskattar problemen vid sin egen dörr. Svenska medier, notera.
En version av detta åsiktsverk publicerades först i Swedish i Journalisten, Magazine för fackföreningen för journalister i Sverige.
