Forssell har nämnt den 19-dagars ”vanliga handläggningstiden” för ett arbetstillstånd gång på gång, i en intervju med Östhammars Nyheter, i en debattartikel i Aftonbladet och i intervjuer med svenska medier.
”Jag vill också understryka något som ibland glöms bort, och det är det faktum att alla dessa människor kan ansöka om arbetstillstånd, precis som alla andra”, sa han till Östhammars Nyheter.
”De måste lämna landet i vissa fall, men de senaste siffrorna som jag har sett säger mig att det brukar ta 19 dagar att få arbetstillstånd. Jag förstår förstås att det här kan vara lite jobbigt för de här människorna, men 19 dagar är inte särskilt lång tid.”
Forssell utsätts för allt större tryck för regeringens beslut att avskaffa spårbyteeller ’track change’-lagen i april förra året, som gjorde det möjligt för avvisade asylsökande att byta till arbetstillstånd utan att behöva lämna Sverige.
När lagen avskaffades innebar det också att många som ansökte om arbetstillståndsförlängning i framtiden – även om den arbetstillståndsförlängningen hade lämnats innan lagen skrotades – inte längre skulle vara behöriga om de någon gång använt spårbytesregeln.
Ett resultat av detta är att personer som har arbetat i Sverige i åratal – människor som integrerats i det svenska samhället, arbetat hårt, lärt sig språket och i allmänhet gjort allt som regeringen har begärt av dem – har fått utvisningsbeslut trots att de gjort allt enligt boken.
Till försvar för sitt beslut försöker Forssell antyda att det värsta dessa människor kommer att drabbas av är några veckor utanför landet.
Och visst, på pappret verkar 19 dagar inte vara så lång tid. I verkligheten är det dock långt ifrån den ”vanliga väntetiden”.
Enligt Migrationsverkets egna siffror avslutades bara 75 procent av nyligen avslutade ansökningar om även ”högkvalificerade arbetstagare” inom en månad.
De flesta av dem som berörs av spårbytesavskaffandet kommer inte att passa in i denna kategori. Undersköterskor, personliga assistenter och vårdpersonal (inklusive de som arbetar inom äldreomsorgen), förskoleassistenter – de jobb som innehas av de mest uppmärksammade spårbytesärendena – skulle istället passa in i kategorin ”annat”.
Dessa arbetare anses inte vara högkvalificerade, är inte i en högriskbransch och omfattas inte av andra särskilda regler, och för dem säger byrån att 75 procent av nyligen avslutade ansökningar hanterades inom fyra månader – det är 120 dagar. Långt över 19-dagarssiffran som Forssell citerade.
Det betyder att så många som en fjärdedel av ”andra” arbetstagare fick vänta till och med mer än fyra månader på att deras ansökan skulle godkännas.
Det är roller som mycket ofta fylls av invandrararbetare – som i många fall är överkvalificerade – just av den anledningen att de ofta bara kräver en relativt kort studietid, vilket innebär att de ger goda möjligheter för nyanlända till landet som kanske inte kan få sina befintliga utländska examen erkända i Sverige.
Fereshteh Javani, en personlig assistent som arbetade med teknik innan han flydde till Sverige från Iran 2019, är en av dessa personer. Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh, det iranska paret som fick ett order om att lämna på grund av denna lagändring, är ett annat exempel.
Forssell har avfärdat protester från parets kollegor på Södersjukhuset i Stockholm, varav en beskrev Kazemipour som ”en av våra skickligaste undersköterskor på operationssalen”, vilket ger intrycket att allt de behöver göra är att lämna landet i mindre än tre veckor innan de släpps in igen.
De verkliga siffrorna tycks tyda på att de kommer att vänta mycket längre än så – deras senaste arbetstillståndsansökan lämnades in i december 2024 och avslutades inte förrän i mars 2025.
Även för den som har tur och bara behöver vänta 19 dagar är situationen långt ifrån enkel. De måste hitta ett land de kan flytta till med kort varsel, vilket för många människor är lättare sagt än gjort. Många spårväxlare flyttade från sitt hemland eftersom de fruktade för sin säkerhet, och att rycka upp hela livet med familjen i släptåg är inte exakt samma sak som att åka iväg på en tre veckor lång strandsemester.
De kommer också att behöva finansiera sin tid utomlands samtidigt som de betalar sina räkningar hemma utan lön, eftersom de inte får arbeta om deras arbetstillstånd har avslagits. Hur stor andel av den svenska befolkningen skulle kunna finansiera en 19 dagars utlandsresa med kort varsel, eventuellt behöva förlänga den på obestämd tid till fyra månader eller mer om Migrationsverket inte avslutar sin ansökan i tid?
Det finns också frågor om vad en tid borta från Sverige skulle innebära för framtida ansökningar om permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap. Skulle det betraktas som ett avbrott i den period de anses vara bosatta i Sverige, vilket i praktiken startar om klockan för att de ska kvalificera sig? Med regeringens planer på att skärpa reglerna för dessa statusar kan det få stor inverkan på deras framtid i Sverige.
Det påverkar också de sökandes familjer. Barn som måste missa mellan tre veckor och fyra månaders skola. Som förlorar sin uppehållsrätt i Sverige och inte längre vet om de kan ansöka om den drömmen gymnasium plats eller universitetskurs. Som inte kan få permanent uppehållstillstånd innan de fyller 18 år och riskerar en ”utvisning av tonåringar” när de blir för gamla för att kvalificera sig för uppehållstillstånd som beroende av sina föräldrar.
Hur är det meningen att arbetsgivarna ska planera kring detta? Hur ska de veta om deras undersköterskor kommer att kunna jobba över sommaren? Hur vet de hur många personer som ska anställas? Hur kan de budgetera eller se till att de har det antal arbetstagare de behöver? Hur är det med personer med personliga assistenter som har byggt upp ett förtroende med en specifik person bara för att få reda på att de kommer att stå utan hjälp i 120 dagar eller längre?
För spårbytare, deras familjer, deras patienter och deras arbetsgivare är all tid då de tvingas lämna Sverige för att med kort varsel ansöka om arbetstillstånd från utlandet för lång, oavsett om det är 19 dagar eller fyra månader.
