Det är inte första gången Sverige och Norge ryker ihop, men denna gång är det inte längdskidåkning eller migrationsfrågor som ligger bakom – utan en liten gåsart. Den hotade fjällgåsen har i årtionden varit föremål för svenska bevarandeprojekt, där staten satsat miljoner för att rädda arten. Problemet är att så fort en svensk fågel korsar gränsen till Norge riskerar den att bli nedskjuten.
Miljonprojekt möter motstånd
Sedan 1970-talet har svenska forskare och naturvårdare försökt återetablera fjällgåsen, bland annat genom uppfödning och stödutfodring. Men norrmännen ser inte med blida ögon på resultatet. Enligt norska myndigheter är de svenska fåglarna inte genetiskt ”rena”, eftersom aveln delvis skett med andra gäss. Därför betraktas de som en risk för den lilla norska stammen, som anses vara särskilt värdefull.
Flyglektioner från människor och flygplan
För att hjälpa gässen att hitta säkrare vintervägar har svenska projektledare tagit till ovanliga metoder. Vissa kullar har följt ultralätta flygplan som ”adoptivföräldrar” för att lära sig nya rutter till Tyskland och Nederländerna, där jakten är mindre intensiv. Andra har tränats att migrera tillsammans med andra gåsarter. Norge menar dock att dessa fåglar kan störa både beteende och genetik hos deras egen population, som sedan urminnes tider flyger mot Grekland under vinterhalvåret.
Vetenskapen ifrågasätter kritiken
Svenska experter, som Naturvårdsverket och projektledare Sarah Nordlinder, avfärdar kritiken som ogrundad. Hon menar att det inte finns några bevis för att de svenska fåglarna skulle utgöra ett hot. Att norrmännen ibland kallar de svenskfödda gässen för ”plastfåglar” eftersom de övervintrar i Västeuropa ser hon som ett hån snarare än en saklig invändning.
En liten population med stora konsekvenser
Totalt handlar det bara om några hundra fjällgäss i Skandinavien – en obetydlig del av den globala populationen som främst finns i Ryssland, Ukraina, Iran och Azerbajdzjan. Men enligt forskaren Jesper Madsen i Danmark har konflikten en allvarlig bieffekt: den försvårar det internationella samarbetet kring att rädda arten. Utan gemensamma lösningar mellan länderna riskerar fjällgåsen att fortsätta minska, trots alla investeringar.
