Att växa upp med en längtan efter en riktigt stor familj är ingen ny idé, men hos vissa blir drömmen något helt annat än vanligt. För den unga tvåbarnsmamman som blev tonårsmamma redan som sjuttonåring har lusten att omges av många små liv vuxit till ett livsprojekt. I dag lever hon med sin make i Georgien och balanserar ett hem med fjorton barn på bara några år, samtidigt som hon möter lika delar beundran och kritik. Berättelsen är både vardaglig och spektakulär, präglad av omsorg, logistik och ständiga samtal om etik.
Kärlek vid Svarta havet
Hon växte upp i Moskva och blev tidigt mamma till dottern Vika. Under en semester i Batumi vid Svarta havet mötte hon Galip, en affärsman som skulle bli hennes livspartner och stöd. Det var en omedelbar förälskelse som snabbt fördjupades till gemenskap, där åldersskillnaden snarare blev en styrka än ett hinder. Med flytten till Georgien började ett kapitel där familjen stod i centrum och där två personers vision blev en gemensam plan.
"Han är min mentor, min guide och min sagoprins", säger Christina, och beskriver hur kärlekens trygghet gav mod att tänka större.
Surrogatmammor och möjligheter
Redan från början var målet tydligt: många barn, helst täta födslar, men med respekt för den egna hälsan. De vände sig därför till en klinik i Batumi, där surrogatmödraskap är både lagligt och reglerat. Varje graviditet kostar omkring åtta tusen euro, en summa som paret kan bära utan att kompromissa med barnens omsorg. Kontakten med surrogatmammorna sköts via kliniken, vilket minskar risken för känsliga band efter födsel. För vissa är detta en medicinsk välsignelse, för andra en fråga om makt och moral.
Fjorton barn på kort tid
Det första gemensamma barnet, Mustafa, kom våren 2020 och följdes av tolv små syskon inom drygt ett år. Tillsammans med förstfödda Vika är de i dag fjorton barn starka, en siffra som i sig väcker förundran. I familjen skämtar man ibland om att nå över hundra barn, även om det låter som ett fantasifullt mål. Samtidigt har de redan visat att en till synes omöjlig plan kan bli verklighet när resurser och vilja går hand i hand. För varje nytt kapitel växer både lyckan och ansvaret.
Vardagen i ett hem som aldrig är tyst
Livet kretsar kring rutiner, scheman och ett hem inrett för att klara många små behov. Barnvagnar står i rad, flaskor diskas i skift och föräldrarna prioriterar närvaro framför utsvävningar. Sociala medier visar leenden och lek, men också en verklighet där tid och energi måste planeras. För att hålla allt flytande har familjen byggt upp tydliga strukturer.
- Fasta tider för mat och vila, anpassade efter barnens olika ålder.
- Ombyten och tvätt i omgångar, med tydliga stationer för ordning.
- Leksaker i zoner för att skapa lek utan kaos och främja delning.
- Schema för nattning där varje barn får en liten stund av fokus och närhet.
I vardagen ryms både skratt och trötthet, men också en påtaglig känsla av mening. Föräldrarna pratar ofta om vikten av att ge varje barn ett eget ljus, en liten stund där de blir sedda och hörda.
Reaktioner och dilemman
Omvärldens reaktioner är lika intensiva som familjens tempo. Vissa ser ett kärleksfullt projekt, andra ifrågasätter surrogat som modell för att bygga en så stor familj. Kritiker talar om ojämlikhet och risk för att kvinnors kroppar blir en marknad, medan förespråkare lyfter fram självbestämmande och medicinska möjligheter. Debatten blir extra laddad när den möter sociala medier, där bilder av glada barn kan skymma komplexa frågor om rättvisa och etik. Mitt i allt fortsätter familjen att leva sitt liv, med målet att ge trygghet och kärlek.
Ekonomi, ansvar och barnens röst
Att uppfostra många barn kräver resurser, och här spelar ekonomi en roll. Paret betonar att kostnader inte får ersätta ansvar, utan ska möjliggöra omsorg, utbildning och hälsa. De talar också om att lyssna på barnens vilja, att läsa av personlighet och behov och låta varje individ få sin plats. Föräldrarollen blir mindre en position och mer en organisation, där kärlek och logistik måste samspela.
Blicken framåt
Vad händer nu när familjen redan sprängt gränserna för det vanliga? Planerna omfattar fler barn, förutsatt att både energin och systemen håller för ett växande hem. Drömmen är ett liv fyllt av röster, syskonband och gemenskap, där varje barn växer i trygghet och värme. Kanske blir de aldrig en ”vanlig” familj, men i deras värld är just det det mest naturliga av allt.
